Reflektioner
February 19, 2009
Musiken lockar till lekfulla steg från sida till sida, men plötsligt bär det av framåt, ett två tre fyra - armarna pendlar upp och ner, som avbryts med lätta preussersparkar och vi hopsar lika plötsligt tillbaka. Den rödvitklädda hurtfriska plommonkindade ledaren som inte visar tillstymmelse till trötthet jagar på oss med glada tillrop och anvisar hela tiden nya riktningar och hon verkar fylld av en outtömlig entusiastisk kraft och rörelsereportoar. Opretentiöst klädd i säckiga mysbrallor och en lite rundnätt kropp som strålar av kropps och rörelseglädje smittar hon oss alla till att ta ut de mesta av våra krafter och svetten lackar. Tonårstjejer och killar tillsammans blandade med småbarnsmammor och äldre gentlemän vars biologiska ålder inte skiljer sig från de yngres. Här tar Ulf Spendrup ut svängarna minst lika bra som någon annan och den fyllda salen gungar fram i olika rörelsemönster i takt med musiken. Vi försöker hänga med. Det är Medel Puls 45 minuter och platsen är Salenhuset i City bakom NK. Närmare 90-talet personer i alla åldrar försöker hänga med i svängarna.
Det är en utmaning och jag känner mig som ett ”gammalt gärdsgårdsstaket”. Kort sagt, det är svårt att hänga med i alla koordinationsmönster. Fokuseringen måste vara total och det är omöjligt att ha tankarna på annat håll än här och just nu. Jag söker flytet och når inte riktigt fram. Allt följer min berömda skalbara intensitetskurva och musikens och rörelsernas kropp och själ harmonierar till varandra på samma sätt som i urminnes tider. Ändå är allt en enda utmaning. Ledaren bjuder på denna njutningsbara dans fylld med ett noggrant uttänkt ”trassel”.
Livet är fyllt med utmaningar och det gäller att våga anta dem. Här vågar jag tänka tanken fullt ut att:
- På det djupaste planet åldras inte våra kroppar, utan våra sinnen är tidlösa. Våra andar är som de buddiska filosoferna uttrycker det; - betraktare av det eviga varandet. Inom oss finns nämligen en verklighet som står över all förändring – varandets innersta kärna. Den utgör en kanske ointaglig fästning av ickeförändring som skapar personligheten, det egna jaget och även kroppen. Detta varande är vårt grundtillstånd – det vi faktiskt verkligen är – vår ursprungliga livskraft. Indierna beskriver det som begreppet Prana. Det står också i kontrast till vår stressade sinnesuppfattning om tid och rum som skapar begränsningar i vår egen varseblivning och sluttliga uppfattning eller självsyn om oss själva.
Vetenskapsmannen Einstein slog ju faktiskt ihjäl myten om vår sinnesuppfattning om tid och rum med sin teori om kvantfältet som ett enda tidlöst flytande fält av konstant information. Kvantfältet är vi – och vi skapar oss själva, och det känner jag här och nu och det innebär att kroppen förnyas kontinuerligt varje sekund. Det vet vi genom vår kunskap om bl.a celldelningen. Kronologisk ålder har därför inte ett samband med biologisk eller mental ålder. Jag kan påverka min egen ålder. Jag bär därför själv ansvaret för att ta vara på denna gåva som vi alla föds med. Den ligger lagrad som en genetisk intelligens i vårt eget DNA i cellerna. Den kan påverka entropin, vår åldersförsvagning, som bryter ner vårt immunförsvar, vårt nervsystem och de endokrina körtlarna som står i ständig samband med varandra.
Nej, det är viktigt att alltid stå i utveckling med att skaffa oss nya kunskaper och färdigheter och vara istånd till att försöka leva med ett föränderligt synsätt, kort sagt vara nyfikna. Annars stelnar vi och förlorar förmågan att tolka oss själva vilket påverkar inte minst våra inre organ. Kanske är därför vanan förnyelsens värsta fiende. Det gäller att behålla vår kreativa potential och flytta våra gränser så länge det går.
Kanske är det just det jag söker här i denna stund på jympan, men inte bara där. Om vi förlorar den kreativa förnyelsens förmåga och istället låter vanor, ritualer och rigida uppfattningar och inlärt beteende ta över så är det slutligen tecken på åldrande. Kanske är det just detta som driver mig att ständigt sätta fart på min egen viljekraft och önskan om att leva ett aktivt och meningsfullt liv. Därför försöker jag även förbättra min motoriska förmåga, min styrka och smidighet och mina mentala reaktioner. Jag vet och känner att jag kan påverka detta med min meditation och min motion och därför även påtagligt kunna ta kontroll över min tillvaro och styra den i högre grad än vad som annars skulle vara möjligt. Det känns därför skönt när jag lämnar lokalen, trots att jag säkert i mångas ögon var klumpigare och osmidigare än vad som är förväntat av en rörelsefilosof, att jag är nöjd och trygg i kropp och själ.
Det är en utmaning och jag känner mig som ett ”gammalt gärdsgårdsstaket”. Kort sagt, det är svårt att hänga med i alla koordinationsmönster. Fokuseringen måste vara total och det är omöjligt att ha tankarna på annat håll än här och just nu. Jag söker flytet och når inte riktigt fram. Allt följer min berömda skalbara intensitetskurva och musikens och rörelsernas kropp och själ harmonierar till varandra på samma sätt som i urminnes tider. Ändå är allt en enda utmaning. Ledaren bjuder på denna njutningsbara dans fylld med ett noggrant uttänkt ”trassel”.
Livet är fyllt med utmaningar och det gäller att våga anta dem. Här vågar jag tänka tanken fullt ut att:
- På det djupaste planet åldras inte våra kroppar, utan våra sinnen är tidlösa. Våra andar är som de buddiska filosoferna uttrycker det; - betraktare av det eviga varandet. Inom oss finns nämligen en verklighet som står över all förändring – varandets innersta kärna. Den utgör en kanske ointaglig fästning av ickeförändring som skapar personligheten, det egna jaget och även kroppen. Detta varande är vårt grundtillstånd – det vi faktiskt verkligen är – vår ursprungliga livskraft. Indierna beskriver det som begreppet Prana. Det står också i kontrast till vår stressade sinnesuppfattning om tid och rum som skapar begränsningar i vår egen varseblivning och sluttliga uppfattning eller självsyn om oss själva.
Vetenskapsmannen Einstein slog ju faktiskt ihjäl myten om vår sinnesuppfattning om tid och rum med sin teori om kvantfältet som ett enda tidlöst flytande fält av konstant information. Kvantfältet är vi – och vi skapar oss själva, och det känner jag här och nu och det innebär att kroppen förnyas kontinuerligt varje sekund. Det vet vi genom vår kunskap om bl.a celldelningen. Kronologisk ålder har därför inte ett samband med biologisk eller mental ålder. Jag kan påverka min egen ålder. Jag bär därför själv ansvaret för att ta vara på denna gåva som vi alla föds med. Den ligger lagrad som en genetisk intelligens i vårt eget DNA i cellerna. Den kan påverka entropin, vår åldersförsvagning, som bryter ner vårt immunförsvar, vårt nervsystem och de endokrina körtlarna som står i ständig samband med varandra.
Nej, det är viktigt att alltid stå i utveckling med att skaffa oss nya kunskaper och färdigheter och vara istånd till att försöka leva med ett föränderligt synsätt, kort sagt vara nyfikna. Annars stelnar vi och förlorar förmågan att tolka oss själva vilket påverkar inte minst våra inre organ. Kanske är därför vanan förnyelsens värsta fiende. Det gäller att behålla vår kreativa potential och flytta våra gränser så länge det går.
Kanske är det just det jag söker här i denna stund på jympan, men inte bara där. Om vi förlorar den kreativa förnyelsens förmåga och istället låter vanor, ritualer och rigida uppfattningar och inlärt beteende ta över så är det slutligen tecken på åldrande. Kanske är det just detta som driver mig att ständigt sätta fart på min egen viljekraft och önskan om att leva ett aktivt och meningsfullt liv. Därför försöker jag även förbättra min motoriska förmåga, min styrka och smidighet och mina mentala reaktioner. Jag vet och känner att jag kan påverka detta med min meditation och min motion och därför även påtagligt kunna ta kontroll över min tillvaro och styra den i högre grad än vad som annars skulle vara möjligt. Det känns därför skönt när jag lämnar lokalen, trots att jag säkert i mångas ögon var klumpigare och osmidigare än vad som är förväntat av en rörelsefilosof, att jag är nöjd och trygg i kropp och själ.