I ur och skur
February 23, 2009
Tänker på när min vän Pelle Enocson berättade om sin 5-åriga dotter Lina som en kväll säger när pappa sitter trött efter dagens slit på jobbet och tar igen sig efter middagen. – Snälla Pappa, kan vi inte ta en kvällsprommis tillsammans?
Att Lina var dagisbarn på Friluftsfrämjandets ”I ur och skur” är kanske inte det första man tänker på. En verksamhetside som kanske mer än något annat skapar förutsättningar för att leva i balans med vår herres natur samtidigt som kropp och själ mår bättre än någonsin. Naturligtvis har Lina 2 föräldrar som brydde sig oerhört mycket om vilka vanor de önskade att Lina skulle ta med sig ut i livet. Barn har vi lärt oss, gör inte alltid som föräldrarna säger, men oftast som de gör. Äger de vuxna förebilder i sin omgivning som på ett naturligt och lekfullt sätt skapar en vardag som de anpassar sig till, så skapas naturligtvis ett behov som vore önskvärt hos flertalet hos oss. Barnen ser det inte som besvärligt att vara fysiskt aktiva och bär med sig vanan senare i livet och det ser jag även idag när det gäller Lina. Hon gillar alla väder och säger bara – Det finns kläder, inget dåligt väder, ha ha!!
- Grattis Lina, du valde rätt föräldrar. Pelle och Lena såg det som viktigt att se dig växa och utvecklas och la sin värdegrund som bas för detta. Att Lina säkert har en gehörs- eller sinnesträning i bagaget som utvecklat henne i andra avseenden är jag säker på.
När jag nu på morgonen cyklar de 5 km i 10 gradig kyla strax efter 06.15 till tåget i Läggesta, så går grannen samtidigt ut och skrapar bilen. Vi ses på perrongen en dryg kvart senare. Jag lite svettigare, men det gör inget för jag har garderat mig med en t-shirt under skjortan. Utanför Centralen står min stadscykel och 5 minuter senare är jag på kontoret på Skeppsbron. Har massor som samlat sig på skrivbordet och listan är lång. Kl 11 skall jag vara på Eniros HK ute i Frösundavik och träffa HR-ledningen. Strax efter halv elva sätter jag mig på cykeln och trampar ut i den 8 gradiga kylan, en klarblå himmel, men morgondimmorna har lättat. Jag hinner tänka under cykelturen, blir av med stresshormonerna och känner mig varm och befriad när jag kommer fram.
Charlotta hälsar mig välkommen och säger. – Ja, idag har du väl inte cyklat hit när det är så kallt? Jag blir frågande? Varför?
- Jag undviker cykeln när snön når över kedja och hjulnav svarar jag sanningsenligt, eller när vinden blåser omkull mig.
Hon skakar på huvudet.
– Det är som tandborstning, fortsätter jag. När man lärt sig njuta av något så finns behov som inte bara bygger på fysisk rörelse, utan andra. Det är praktiskt. Cykeln står där och jag slipper vänta. Kan ta mig överallt på kort tid och gör alltid tidsvinster som annars är omöjliga. Framförallt är det också avkoppling och avstressande och jag kan köra bort tankar som blockerar mig medan jag tar fram andra, positivare. Det tränar mig också att inte bli för bekväm och tvingar mig att leva i en föränderlig värld med alla sinnen närvarande. Att jag på köpet får mitt rörelsebehov tillfredställt gör inte saken sämre.
En tuff eftermiddag avslutade jag faktiskt med ett glatt kul medeljympapass nere på Salens. Dagens andra dusch och en härlig middag hemma i Holmsäters koja i sällskap med goda vänner avslutade dagen.
Att Lina var dagisbarn på Friluftsfrämjandets ”I ur och skur” är kanske inte det första man tänker på. En verksamhetside som kanske mer än något annat skapar förutsättningar för att leva i balans med vår herres natur samtidigt som kropp och själ mår bättre än någonsin. Naturligtvis har Lina 2 föräldrar som brydde sig oerhört mycket om vilka vanor de önskade att Lina skulle ta med sig ut i livet. Barn har vi lärt oss, gör inte alltid som föräldrarna säger, men oftast som de gör. Äger de vuxna förebilder i sin omgivning som på ett naturligt och lekfullt sätt skapar en vardag som de anpassar sig till, så skapas naturligtvis ett behov som vore önskvärt hos flertalet hos oss. Barnen ser det inte som besvärligt att vara fysiskt aktiva och bär med sig vanan senare i livet och det ser jag även idag när det gäller Lina. Hon gillar alla väder och säger bara – Det finns kläder, inget dåligt väder, ha ha!!
- Grattis Lina, du valde rätt föräldrar. Pelle och Lena såg det som viktigt att se dig växa och utvecklas och la sin värdegrund som bas för detta. Att Lina säkert har en gehörs- eller sinnesträning i bagaget som utvecklat henne i andra avseenden är jag säker på.
När jag nu på morgonen cyklar de 5 km i 10 gradig kyla strax efter 06.15 till tåget i Läggesta, så går grannen samtidigt ut och skrapar bilen. Vi ses på perrongen en dryg kvart senare. Jag lite svettigare, men det gör inget för jag har garderat mig med en t-shirt under skjortan. Utanför Centralen står min stadscykel och 5 minuter senare är jag på kontoret på Skeppsbron. Har massor som samlat sig på skrivbordet och listan är lång. Kl 11 skall jag vara på Eniros HK ute i Frösundavik och träffa HR-ledningen. Strax efter halv elva sätter jag mig på cykeln och trampar ut i den 8 gradiga kylan, en klarblå himmel, men morgondimmorna har lättat. Jag hinner tänka under cykelturen, blir av med stresshormonerna och känner mig varm och befriad när jag kommer fram.
Charlotta hälsar mig välkommen och säger. – Ja, idag har du väl inte cyklat hit när det är så kallt? Jag blir frågande? Varför?
- Jag undviker cykeln när snön når över kedja och hjulnav svarar jag sanningsenligt, eller när vinden blåser omkull mig.
Hon skakar på huvudet.
– Det är som tandborstning, fortsätter jag. När man lärt sig njuta av något så finns behov som inte bara bygger på fysisk rörelse, utan andra. Det är praktiskt. Cykeln står där och jag slipper vänta. Kan ta mig överallt på kort tid och gör alltid tidsvinster som annars är omöjliga. Framförallt är det också avkoppling och avstressande och jag kan köra bort tankar som blockerar mig medan jag tar fram andra, positivare. Det tränar mig också att inte bli för bekväm och tvingar mig att leva i en föränderlig värld med alla sinnen närvarande. Att jag på köpet får mitt rörelsebehov tillfredställt gör inte saken sämre.
En tuff eftermiddag avslutade jag faktiskt med ett glatt kul medeljympapass nere på Salens. Dagens andra dusch och en härlig middag hemma i Holmsäters koja i sällskap med goda vänner avslutade dagen.