Va lite missnöjd på vägen hem för att jag inte hade någon bra "dagens patient" till min blog idag. Då slog det mig att dagens patient va helt given, den nya överläkaren förstås! Fast för att va lite snäll får han nog dela med en del av den övriga personalen med. Det är iaf inom vården ganska känt att personalen inom psyk inte sällan är lite knepiga själva. Och PIVA är inget undantag. När jag och min kursare smet över till avdelningen mittemot (de har godare kaffe där...) sprang vi på en iofs väldigt trevlig men hel knepig vårdare. Då (till slut) myntades uttrycket "patient eller personal, patient eller personal?!". Sån tur är skiljer man de på sjukhus- resp patient-/privatkläder. Tur är väl det, för det är många ggr jag skulle tagit fel annars! Dagens patient, överläkaren alltså, är en ung förmåga men otroligt skärpt och påläst. Men det är ändå nåt knepigt med honom...:)Tillägg: Kom på att det finns en riktig klassiker från 70-talet som säger lite om hur udda en psykiatriker kan va. Iofs från den glada "psyko-analysens tid", men ändå... Luke Rhineharts "Tärningsspelaren".Riktigt bra!