En av de roligare delarna med att få träffa patienter är att få se när de blir bättre. Hade nyligen ett samtal med en paranoid kille som börjar varva ner lite. Och det är ganska intressant att se det förloppet. De vaknar ju givetvis inte bara upp en morgon å tänker: "Va knäpp jag va igår. Nu känns allt som vanligt igen..." utan tillfrisknar lite i en process. Fick i det samtalet höra de första stegen till bättring. Eller kanske bortförklaringar inför länsrättsförhandlingen (en dag i veckan är det förhandling där patienterna tillsammans med advokat kan överklaga tvångsintagningen). Hur som helst så satt det ingen avlyssningsutrustning i elledningarna utan TVn skulle flyttas och det var tvunget att kopplas om inför det. Att TVn var sönderslagen hemma kom det inget svar på, "men viss avlyssningsutrustning stör ju ljudmottagningen iaf..." Men vi försökte iaf inte styra honom genom hemliga budskap från patient-TVn längre åtminstone. Etc, etc, ja, ni förstår vart det går... Kan va rätt underhållande att lyssna på. :) En film som ger en bra bild av en paranoid psykos är "A Beautiful Mind" som skildrar livet för matematikern och Nobelpristagaren John Nash som lider av schizofreni. Tyvärr skildrar filmen bäst det lidande han genomlider och få får ju som regel nån form av bekräftelse eller vettigt jobb med en sån sjukdom.