Har nu avverkat några dar till på ögonkursen och äntligen fått träffa lite patienter. Tyvärr är de flesta av de mottagningar vi får vara med på lite specialiserade så det går inte att ta egna patienter :(. Och som vanligt inför mottagning är det lite spännande å se vad det är för läkare man ska gå med eftersom det i princip avgör hela förmiddan, eftermiddan eller hur länge man nu ska va där. Grovt sett ser jag det som tre olika varianter:Givetvis finns det den engagerade och trevliga överläkaren. Sån tur är oxå den vanligaste. Det innebär att man går igenom nästa patient innan och får lite berättat om den. När patienten kommer blir man presenterad (eller åtminstone på nåt sett uppmärksammad för patienten), får bidra under anamnesen (alltså samtalet innan undersökningen) med frågor och synpunkter eller helst få ta patienten helt själv. Under undersökningen gärna få presenterat för sig vad man ska hålla utkik efter och vad som finns att se och gärna lite följdfrågor så man får tänka lite själv. Resultat: Givande och lärande, och trevligt förstås.Har man otur är det en sadist till överläkare vilket innebär att hela patientbesöket ses som ett unikt tillfälle för kandidatförnedring och hierarki-bevisning. I det värsta scenariot har man själv patienten men får hela tiden komplicerade och mer eller mindre adekvata frågor för att testa ens kunskaper. Det hela resulterar i att man tappar helt fokus på sitt upplägg och patienten samtidigt som denne blir väldigt osäker. Detta kan dock mycket väl göras om man inte själv har patienten utan bara i förbifarten. Resultat: Man kanske tvingar sig att komma ihåg nån superovanlig markör för nåt men framför allt går därifrån med självförtroende vid fotknölarna och hatkänslor för såväl läkaren som hela specialiten och lovar sig själv att aldrig jobba med det.Mitt emellan finns nån som är totalt ointresserad av undervisning vilket oftast gör dan tämligen meningslös och man måste hela tiden va påhugget för att få se nåt. Det blir huvudsakligen ett långt "sitta av tiden" och det hela känns rätt meningslöst.Min fredag var inledningsvis ffa det sist nämnda men vi/jag lyckades jobba ihop en hyffsat trevlig stämning mot slutet. Fördelen med det är att undervisningsintresset brukar stiga lite oxå så egentligen är det väl mest för ens egen skulle det lönar sig.Men efter närmare eftertanke ved jag inte om det hela var en intresse-fråga för kandidater som saknades utan snarare för andra människor i största allmänhet. Så här kommer lite tips för att inte göra liknande tabbar.Tips för social skills:-Se den man pratar med i ögonen. Gärna uppmärksamma när man kommer in i rummet.-Inte prata som man skriver: "jag såg att du är opererad gånger flera".-Försöka kolla av lite så den andra hänger med. Undvik fack-termer som ingen hajar ändå.-Säga vad man gör, speciellt när man sätter sig och googlar i tjugo minuter på en behandlingsupföljning framför patienten.Kanske kan va nåt att leta upp om jag själv känner att jag blivit en bitter och avdankad överläkare med jobbiga kandidater efter mig.Fredaskvällen blev ytterst lugn då jag vilar upp mig inför veckans stora happening. Sitter just på bussen på väg till min kompis Martin, alias Mr Poker, i Linköping. Ikväll blir det festa av! So long