När man sitter å pratar med folk kan man ibland känna "just det där behövde jag inte veta". Men så tänkte jag att om jag skriver här så har nån faktiskt valt att höra saker om mig. So, you´ve been warned...Hade ju nämligen handledning i min första gyn-undersökning förra veckan. Det va med en s k proffspatient. Dvs en kvinna som kommer frisk till mottagningen för att bli undersökt av två studenter samt handledare för att vi ska få lära oss göra en bra undersökning innan vi kommer ut till "riktiga" patienter. Under min handledning var det förutom jag en annan kvinnlig student. På nåt vis blir väl gyn-undersökningar kanske något mer obekväma för oss killar. På nåt vis är det ändå lite av en kollektiv tjej-hemlighet vad som försigår under de tillfällena. Men nu är jag inbjuden i den skaran och delar hemligheten med er. Hursom helst va jag förstås den som kanske va mindre bekväm av oss två. Men efteråt slog mig faktiskt en liten grej. Egentligen borde det ju vara tvärtom. För när det kommer till kritan har jag ju förmodligen/troligtvis på nåt vis "upplevt" fler kvinnliga underliv än min "studentkollega". Men ändå kan situationen verkligen förändra så mycket. För den här va ny kan man lugnt säga. En udda upplevelse. Ytterligare en märklig första upplevelse från läkarlinjen jag kommer minnas länge...Men det va förra veckan. Idag hade jag min första "placeringsdag" efter en vecka med introduktionsföreläsningar. Den första patienten jag och ST-läkaren tog in på akuten motsatte sig absolut att jag gjorde undersökningen, eller ens va med i rummet. Hon va muslim. Så vad säger man? "Jaha, så här kommer det va..." tänkte jag förstås. Men det blev faktiskt den enda. Resten fick jag undersöka och på nåt vis sakta men säkert vänja mig vid den bizarra situationen att prata med en kvinna ståendes mellan hennes ben med fingrarna i hennes underliv. Hmm, tveksam till att det nånsin kommer kännas helt bekvämt... Tiden får väl utvisa, men troligtvis inte under de närmsta veckornas placering.Helgen va förövrigt ett annat roligt kapitel. Va nämligen på en mycket roligt kräftskiva i lördas med helt otroligt goda kräftor. De kom nämligen från den enda riktiga "proffs-kräft-kokerskan" jag känner. Självaste Emma, alias Kenny Bräck (en annan historia...). Till det hela kom förstås tillhörande mängd alkohol/berusning. Summa sumarum slutade det med att jag var uppe och klättrade på taket framåt tre-snåret på natten. Och inte en villa som man kanske skulle kunna tro, utan ett bostadshus på Kungsholmen. Strapatsen ledde över till en nedgång till ett annat trapphus vi hittade. Väl nere stolpade innehavaren till vindsvåningen ut som vi troligtvis väckt (såg rätt nyvaken ut) och va helt övertygad om att vi va inbrottstjuvar. Efter ett kortare "samtal" fick vi gott gå ner i trapphuset och inte tillbaka till det roligare taket. När vi väl ringt och blivit insläppta till festen igen va den slut. Kanske inte ett av mina stoltaste ögonblick precis. Tangerade starkt "fjortis-mognad" i alla kategorierna "mognad", "ansvar", "genomtänkt" och "riskerande av liv och lem". Och bonuspriset "skamsen känsla efter upptäckt" togs oxå hem av undertecknad! Fast å andra sidan va det faktiskt väldigt kul!Jahapp, det va nog allt jag kände mig redo att dela med mig av idag. So long!Ps. Ska höstplåga er med sommarplågan från Mange Schmidt. Rätt skön faktisk.  Men har fallit lite för "Jag talar ut". För oss andra finns ju bloggen... ;)