Har idag fått träffa en av de mindre roliga patienterna inom psykiatrin, en av de som försökt ta livet av sig. På större sjukhus ingår det även för resp specialitet att ha s k "konsult-verksamhet" för övriga avdelningar. Om vi t ex har en patient med en misstänkt lunginflammation ber man en infektionsläkare komma å göra en bedömning. På samma sätt har psyk sin konsult för resten av "huset" som det heter... (alla inom vården älskar att slänga sig med uttryck) Och inte helt sällan är det hos kirurgerna som psyk-patienterna hamnar där de får plåstra ihop alla självmordsförsök. När psykiatrikerna sen träffar de är det ofta i ganska hemskt skick. Inte nog med att de mår så dåligt att de försökt ta sitt liv, de har dessutom "misslyckats" med det å dragit på sig rätt ordentliga skador. Snacka om att inte lyckas med nåt! Ffa hopp-försök brukar ge rätt svåra skador å kan hamna i rullstol resten av livet i värsta fall. Kanske inte så kul när alla frågar vad som hänt senare att behöva berätta att det va ett misslyckat självmordsförsök heller... Så dagens tips är att hoppa från nåt riktigt högt och försök landa på skallen. Eller kort sagt: försök att se till att verkligen dö. Ännu bättre är ju förstås att kanske göra nåt bättre, som att försöka leva istället. Finns en underbar tragi-komisk bok av Nick Hornby - "Fallhöjd" - som handlar om fyra personer som träffas på nyårsnatten på taket på ett höghus och alla har kommit för att ta sitt liv. Men skräms inte av beskrivningen, boken är suverän! Och de väljer en bättre väg tillbaka än den snabbaste...Förresten blev det rättspsykiatrisk vård för vår käre mordhotare. Thank God!Fascinerande bok btw, filmen suger...