Okej detta blir på egen risk...längst ner i detta inlägg tänkte jag lägga in en bild på mina fingrar ny sydda för en vecka sedan.
 
Med risk för att jag kommer få så många killar efter mig efter denna sexiga bild på mina mosade fingrar lägger jag ut den :P
 
JAG KÄNNER MIG HELT HANDIKAPPAD!!!
Måste få ur mig lite gnäll, min sambo har skavsår i öronen vid det här laget.
Så nu får ni stå ut med mig lite.
Idag mailade jag sosalarm efter ännu ett jobbigt samtal.. här är mailet..
 



Hej Sylvia,
 
Tack för att ni tar er tid och följer upp personer som känner sig orättvist behandlade. Det visar på att man kan lita på att så kompetenta och uppmärksammade avdelningar som SOS-alarm  ser över anställda och rutiner för att alltid förbättra och utveckla organisationen.
 
Jag förutsätter att du lyssnat igenom samtalet som fördes med en av dina kollegor och därmed är väl insatt i situationen som uppstod.  Vi har med all rätt olika sätt att se på situationen där du med all din erfarenhet och kunskap har upplevt det mesta och jag som nästan för första gången kom i kontakt med SOS. 
Vem har rätt och vem har fel? finns det något sådant? vem avgör hur allvarlig skadan är?  Har ni rätt att bedöma detta? har jag som skadat rätt att bedöma detta? 
 
I detta fall handlar det inte om skadans karaktär, Jag behöver inte inför dig förklara att jag fastnat med en hand, rivit av naglar och nagelband som man förr i tiden använde som ren tortyr då det framkallar en fruktansvärd smärta. Blodet sprutade åt alla håll och jag visste knappt vart jag var, Inte ens jag själv kunde säga karaktären på min skada hur ska då ni X antal mil bort veta detta? ska ni chansa på er rutin? som sagt, jag vet inte! det enda jag vet är att jag inte kunde stå upp, och framför allt inte kunde sitta på en tunnelbana i 30 minuter till sjukhuset. Jag var av akut hjälp för att transport, det är det ENDA jag vet! vem hjälper mig då om inte min pappa(fd ambulansförare) hade varit 10 minuter bor? vem? taxi sthlm var god dröj? vem?
 
Som du hörde på mitt samtal har denna dramatiska upplevelse påverkat mig psykisk då jag kände mig utelämnad på plats. Jag vet att ni är väldigt kompetenta och att andra människor står "före" mig i kön men detta handlar om bemötande med skadade och livs levande individer som även fast de inte dör kan påverka dem resten av livet.....så snälla berätta för mig vart skulle jag ringt? och finns det något annorlunda sätt att bemöta en chockad och skadad person som är helt vilse och bara vill till sjukhuset mot alla odds?
 
Hoppas innerligt att ni tar er tid att försöker sätta er in i situationen,  och som proffsiga anställda kunna vara självkritiska.


Jag förutsätter att det inte är några problem alls att skicka mig ett utdrag av samtalet.

 
 
Tusen tack för er förståelse
 
 
Mvh
Jenny Johansson
det var alltså mailet efter att jimmy skrivit om det åt mig lite mer psykologiskt mitt mail.
Jag tror att jag har gråtit mins en gång om dagen nu i en veckas tid.. man är så svag och citidonen jag åt första dagarna har fått mig att för första gången fått känna av dödsångest så att jag gråtit mig till söms på kvällarna,
Jimmy har varit fantastisk inte många killar skulle orka med en helt deppad, handikappad tjej. 
Men idag har jag handlat helt själv =) tack gode gud för dom där rull bara shopping korgarna i mat butiken, har även lagat lasagne med en hand =)
Det är inte kört än iaf hihi 
Tyvärr blir det ingen skola innan jul då jag är så rädd att någon ska komma åt naglarna så de bryts av igen. en är ju som sagt helt lös bara dit sydd i nagelbandet.
Är ni beredda för bilden??? man kan nog inte förbereda sig blä..
man kan tro att det är från en skräck film eller iaf fake... but it isn´t