Livsstilsanalfabetismens ansikte
January 16, 2009
I arla morgonstund innan klotet har hunnit rulla in med sin mördande stekande hetta samlas de redan med sina bokningsbara hotellhandukar som de breder ut på de nyputsade solschäslongerna runt hotell och våningspoolen. De mutar in sina revir och lämnar dem bara för de nödtorftigaste behoven. De korta stegen till baren och den svalkande mustiga ölen, cigaretten, eller när suget tränger på för den fettdrypande pizzaslicen som inte lämnar ett näringsspår i deras feta kroppar. Då och då kryper de ner i den ljumma poolen utan att på något sätt försöka antyda viljan till att anstränga sig kroppsligen. Deras oljeindränkta kroppar lämnar spår av vegetabiliska fettringar på vattenytan där de flyter omkring som uppsvällda korkar med guldarmband och annat blänkande skrot som till delar tynger ned dem i ett Newtonskt tyngdlöst perspektiv och på Archimedes vis tränger undan det flytande uppvärmda naturelementet.Jag betraktar detta guppande hav av valrossbukar som hasar sig fram till sin schäslong, breder ut sig, stänger ögonen och lägger sig ner eller bara sitter där uttryckslösa, utan minsta gnista av livsambitioner än att förtrösta sig med passivitet och en intetsägande tom blick, ibland som av skam dold av ett par Prada eller Berlingsglasögon av senaste mode. Tror inte att de på något sätt kan vidkännas det eftersom det tycks benägna att långsamt försöka ta livet av sig med kniv och gaffel, hörlurar och ögon som ser mer ut som små fyrkantiga insjunkna tv-skärmar formade av deras liv i vår glorifierade globaliserade värld fylld av förtröstan till att frihet är till för alla, men plikterna att skötas av andra.
Har de ingen överlevnadskänsla kvar funderar jag över i betraktelsen av ett fenomen jag aldrig kunnat drömma om. De anglikanska språket puttrar förnöjt och man kan inte annat än känna sympati för deras öppna sinnelag när de med ett leende bereder plats ”Oh yeah this sunbed is free. It´s wonderful. Where do you come from? Sweden! But its so cold up there. I´ve always thought about going there but hesitated about the wheather. Here it´s so easy…… Vänliga och tillmötesgående och en öppen, positiv brittisk attityd. Även om anglikanerna är i majoritet så skiljer de sig inte mycket från övriga germaner eller andra bleka nationaliteter som ligger utfläkta i omgivningen. Kan inte annat konstatera, att det är inte fel på människorna, men däremot skalen de bär med sig och skyltar ut mot oss andra. De förskräcker med sin fysiska hjälplöshet och jag undrar hur de klarar sina vardagliga behov. Har de några? Hur ser deras amorösa ut? Har de njutit av ansträngningen att ta sig ut över böljande ängar och kullar, genomtränkt skogar och vattendrag? Hört fåglars orkestrala körer en sommarmorgon när de smugit fram över naturstigar eller skärgårdars klippor? Klarar de att hoppa från tuva till tuva? Balansera på en gren, krypa under eller över en gärdsgård eller en taggtråd till en kreatursinhägnad? Trampa en mil på cykel backe up och backe ner? Till en badsjö med picknickorg och filt.
Orkar de bära upp sina barn eller barnbarn, ta dem i famn, snurra och tumla runt med dem och ge sig hän in i deras lekar och återuppleva svunnen egen barndomstid? Klarar de sina vardagsgöromål? Handla, sköta trädgård, städning, …..sina toalettbestyr Kort sagt har de ett existentiellt perspektiv på sin tillvaro som i forna tider när det gavs tid till reflektion? Ser de konsekvenserna för sig själva och sin omgivning inför den framtid som ännu står dem till buds? Hur kommer de att fungera och känna sig vid 60, 70 eller 80? Hur kommer de att orka? Hur kommer de att lukta? Äldre bär med sig andra dofter - för att inte kalla dem för odörer? ! Orsakade av vad? Hur kommer de att ta sig hasande fram över de tröskellösa domänerna, invalidiserade till kropp och kanske själ, ja säkert även socialt. Jag påminns av vår underbara existentielle visförfattare Robban Broberg hans låtar med ”Uppblåsbara Barbara” som med lite lyteskomik för mer än ett decennium redan gjorde klart varthän vi var på väg när jag ser denna omgivning.När jag nu för första gången befinner mig på denna soldränkta ö, så går tankarna tillbaka till Arlanda och andra svenska flygplatser där köerna framför charterdiskarna, liksom samlingen kring bagagebanden och de hemvändande solstekta charterturisterna vittnat om att det inte är grupperna som har haft som mål att komma hem vitalare, friskare och starkare än tidigare. Snarare tvärtom med sin chimär av vällevnad kontrasterande till sina rödsprängda ögon glider de i grön zon förbi gränspoliser mot sina parkerade folkhemsklenoder.
Själv, fysiskt trött efter sol och timmars lekfulla anspänning på tennisbanan med efterföljande dagliga rutinmässiga joggingtur så slår jag av på takten och längtar hem efter en passivare avkoppling och en njutande anrättning på middagsbordet och ett passande glas därtill.
På kvällen slår jag för första gången på närmare två veckor på TV:n och lotsar mig fram till BBC News och får ganska snart nyheten kastad i ansiktet. ”Healthnews förkunnar hallåan, 6% av det engelska befolkningen är medvetna om sin livsstil, 33% av barnen är feta och om inget görs så påstår hon att man räknar med att siffran år 2050 kommer vara 90% feta barn. Jämför snabbt med min egen databank hur det ter sig i vårt avlånga land. Knappt en fjärdedel av alla barn under puberten är kraftigt överviktiga, de flesta har upphört med all fysisk aktivitet före 16 års ålder och endast en tredjedel av dem tillhör denna positiva skara. Pliktverket behöver gud ske lov inte kräva mandom mod och morske män längre, och det är endast ett fåtal som klarar de fysiska gränsvärdena, inte ens hälften. Vi behöver inte frukta ryssen.Omvänt. För 50 år sedan var det endast en % som inte klarade de fysiska gränsvärdena. Kvinnorna är inte ett uns bättre. Deras rädsla för fysisk smärta vid förlossning och av andra kosmetiska hänsyn gör att antalet kejsarsnitt stiger i höjden. Desa kvinnor har aldrig hunnit vänja sig vid att fysisk smärta kan omvandlas till ett drogartat fysiskt behov. Deras småttingar kommer att följa dem i spåren eftersom förebilden är så påtaglig. Våra sjukvårdskostnader rakar i höjden som en följd av allt som följer en passiv livsstil i spåren. Okunskapen om att kunna leva har inget facit ännu, tillräckligt klart för politiker och andra beslutsfattare att efterfölja och sätta sig till doms över.
Vår genetiska kod och vårt biologiska ursprung klarar inte en sådan förändring konstaterar jag tvärsäkert och börjar fundera över hur vi skall klara globaliseringens effekter där marknadskrafter och det utbud som nu ställs oss bi skall kunna efterlevas med samma krav på solidaritet och lojalitet kring de krav som vi måste bära gentemot varandra? Nej medvetenhet och insikt är två vitt skilda ting. Först idag är vi fullt ut överens om den globala uppvärmningen och de konsekvenser den för med sig. Insikten hur vi skall komma till rätta med den äger inte alla varför åsikterna går isär, inte minst av att marknadskrafternas egenintressen hotas.Att hälsa, vitalitet och en sund livsstil är ett direkt resultat av den ekologiska utvecklingen syns därför inte klar för den stora omgivningen som saknar den hollistiska synen och insikten om problemfrågornas art och karaktär. Det räcker med att se våra förebilder och företrädare för att förstå att förändringens vindar blåser för långsamt. När Statsminister Fredrik Reinfeldt inför valet 2006 intygade att hans älsklingsrätt är den vatten och tillsatsstinna industriprodukten falukorv och i Aftonbladets matbilaga direkt efter valet bjuder på lördagslunch så är det naturligtvis en gryta med denna korv tillsammans med en burk vita bönor i tomatsås innehållande bland annat modifierad majsstärkelse. Inte tillstymmelse till näringsrik föda, bara en näringssnål energibomb med kortvarig mättnadskänsla. Att Mona Salin inte är ett uns bättre som avslutar sitt 50-årskalas på Mac Donalds i bästa brittiska snabbmatsanda. Fantasilöst och ett maktmissbruk i termer av förebildstänkande. Naket men ärligt. Deras frände på det brittiska fastlandet, Tony Blair gör inte saken bättre när han samlar sina fotografer omkring sig för att visa hur han skyfflar in fish and chips och hans partibroder Gordon Brown förkunnar samtidigt att han är en öl – fotbolls och pizzaman som har samma förhållande till mat som en bilist till bensin. Detta beskriver SvD:s journalist Mats Eric Nilsson på ett förträffligt sätt i sin succebok ”Den hemlige Kocken” när han åskådliggör politikernas insiktslösa förhållningssätt till matproducenternas förföriska och kommersiellt rovgiriga sätt att utnyttja konsumenternas förtroende för sina processade näringsfattiga urvattnade halvfabrikat, vars innehållsdeklarationer de flesta inte har en chans att förstå vad de består av. Att kroppen är en maskin och att maten är ett nödvändigt bränsle som skall bidra till hälsa vitalitet och produktivitet i vår vardagstillvaro syns inte vara någon beslutsfattares uppgift att skydda. När president Ford på sin tid ivrigt för sina väljare ville visa att mat skulle vara ”så lättuggad som möjligt” genom att äta en kula keso med industrisås som täckte det anrättade. Ja då frågar man sig vad vi skall använda våra sinnen till. Men inte bara det. Var ligger politikernas intressen för hälsa, välbefinnande och livslång vitalitet? Hos väljarna eller hos matproducenterna? Vilken kunskap besitter de och ser de konsekvenserna av denna livsstil och orsakerna den skapar?Ja den nakne kocken Oliver i England gör det. Han får en hel nation att reagera över engelsk skolmat men det är först när opinionen väcks via förskräckande TV-inslag och tuffa men inbjudande och kostnadseffektiga förslag från en orädd kändiskock som en politikerkår och parlament vågar anta utmaningen till förändringar.
Unga bilförare betalar högre försäkringspremier i vårt land. Lättförståeligt eftersom de står för högre olycksfrekvens. Detsamma gäller motorcyklister. Exemplen är långt fler. Vägverkets ledning jagar en nolltolerans vad gäller döda på landets vägar. Större medel avsätts för hastighetskameror, mitträcken som reglerar omkörningar, flera stoppljus, rondeller, större genomfartsleder, tunnlar, viadukter, men trafikintensiteten bara ökar. De ekonomiska medlen är astronomiska och visst vinner man en olycksminskning, men den är minimal i förhållande till den ökning av kostnader för livsstilssjukdomar som redan idag är oöverstigliga där de preventiva insatserna istället är näst intill obefintliga i en jämförelse. Men här blundar våra politiska livsstilsanalfabeter från höger till vänster. Det är lättare att slå ett slag för trafiksäkerheten än att ge oss på de fundamentala problemen som mer rör våra privilegier och livsrutiner i stort. Vi kanske mer skulle tala och handla i termer av en ekologisk livsstil, en ekologisk umgängesstil, en ekologisk familjestil och en ekologisk arbetsstil. Lyckas se att allt hänger från a till ö ihop med varandra.Hur skall framtidens generationer klara vård och omsorgsproblemen när skaran arbetsföra minskar i förhållande till den stora skaran tärande? Hur skall vi se på solidaritet och lojalitet i dessa frågor? På etik och moral i förhållande till skatter och pålagor?
Ja kanske har du orkat läsa hit utan att ha fått ett svar på de fåtaliga problemställningarna jag radat upp. De är samtidigt de i särklass största vi har att ta ställning till inför framtiden eftersom de står för större kostnader och konsekvenser än något annat, men framförallt är av en extrem existentiell betydelse än vi vill ta till oss.Kanske är det dags nu att under dessa finansiella kristider göra en räfst och skapa förändringar som stärker vår hälsa och välbefinnande och skapar nya synsätt, värden och förhållningssätt som bådar för en positiv framtid för kommande generationer. Som sparar på människa och miljö.
Jag ämnar nu framöver ge några korta förslag och anvisningar på de vägar som jag tror är nödvändiga att anträda om vi skall hoppas på en fortsatt positiv livshållning och en allomfattande livskvalitet för flertalet av oss. Faen tro´t men det är möjligt. Låt mig få bevisa det och hoppas att ni i omgivningen ger ert bidrag med förslag, ställningstaganden och aktiva handlingar.
Har de ingen överlevnadskänsla kvar funderar jag över i betraktelsen av ett fenomen jag aldrig kunnat drömma om. De anglikanska språket puttrar förnöjt och man kan inte annat än känna sympati för deras öppna sinnelag när de med ett leende bereder plats ”Oh yeah this sunbed is free. It´s wonderful. Where do you come from? Sweden! But its so cold up there. I´ve always thought about going there but hesitated about the wheather. Here it´s so easy…… Vänliga och tillmötesgående och en öppen, positiv brittisk attityd. Även om anglikanerna är i majoritet så skiljer de sig inte mycket från övriga germaner eller andra bleka nationaliteter som ligger utfläkta i omgivningen. Kan inte annat konstatera, att det är inte fel på människorna, men däremot skalen de bär med sig och skyltar ut mot oss andra. De förskräcker med sin fysiska hjälplöshet och jag undrar hur de klarar sina vardagliga behov. Har de några? Hur ser deras amorösa ut? Har de njutit av ansträngningen att ta sig ut över böljande ängar och kullar, genomtränkt skogar och vattendrag? Hört fåglars orkestrala körer en sommarmorgon när de smugit fram över naturstigar eller skärgårdars klippor? Klarar de att hoppa från tuva till tuva? Balansera på en gren, krypa under eller över en gärdsgård eller en taggtråd till en kreatursinhägnad? Trampa en mil på cykel backe up och backe ner? Till en badsjö med picknickorg och filt.
Orkar de bära upp sina barn eller barnbarn, ta dem i famn, snurra och tumla runt med dem och ge sig hän in i deras lekar och återuppleva svunnen egen barndomstid? Klarar de sina vardagsgöromål? Handla, sköta trädgård, städning, …..sina toalettbestyr Kort sagt har de ett existentiellt perspektiv på sin tillvaro som i forna tider när det gavs tid till reflektion? Ser de konsekvenserna för sig själva och sin omgivning inför den framtid som ännu står dem till buds? Hur kommer de att fungera och känna sig vid 60, 70 eller 80? Hur kommer de att orka? Hur kommer de att lukta? Äldre bär med sig andra dofter - för att inte kalla dem för odörer? ! Orsakade av vad? Hur kommer de att ta sig hasande fram över de tröskellösa domänerna, invalidiserade till kropp och kanske själ, ja säkert även socialt. Jag påminns av vår underbara existentielle visförfattare Robban Broberg hans låtar med ”Uppblåsbara Barbara” som med lite lyteskomik för mer än ett decennium redan gjorde klart varthän vi var på väg när jag ser denna omgivning.När jag nu för första gången befinner mig på denna soldränkta ö, så går tankarna tillbaka till Arlanda och andra svenska flygplatser där köerna framför charterdiskarna, liksom samlingen kring bagagebanden och de hemvändande solstekta charterturisterna vittnat om att det inte är grupperna som har haft som mål att komma hem vitalare, friskare och starkare än tidigare. Snarare tvärtom med sin chimär av vällevnad kontrasterande till sina rödsprängda ögon glider de i grön zon förbi gränspoliser mot sina parkerade folkhemsklenoder.
Själv, fysiskt trött efter sol och timmars lekfulla anspänning på tennisbanan med efterföljande dagliga rutinmässiga joggingtur så slår jag av på takten och längtar hem efter en passivare avkoppling och en njutande anrättning på middagsbordet och ett passande glas därtill.
På kvällen slår jag för första gången på närmare två veckor på TV:n och lotsar mig fram till BBC News och får ganska snart nyheten kastad i ansiktet. ”Healthnews förkunnar hallåan, 6% av det engelska befolkningen är medvetna om sin livsstil, 33% av barnen är feta och om inget görs så påstår hon att man räknar med att siffran år 2050 kommer vara 90% feta barn. Jämför snabbt med min egen databank hur det ter sig i vårt avlånga land. Knappt en fjärdedel av alla barn under puberten är kraftigt överviktiga, de flesta har upphört med all fysisk aktivitet före 16 års ålder och endast en tredjedel av dem tillhör denna positiva skara. Pliktverket behöver gud ske lov inte kräva mandom mod och morske män längre, och det är endast ett fåtal som klarar de fysiska gränsvärdena, inte ens hälften. Vi behöver inte frukta ryssen.Omvänt. För 50 år sedan var det endast en % som inte klarade de fysiska gränsvärdena. Kvinnorna är inte ett uns bättre. Deras rädsla för fysisk smärta vid förlossning och av andra kosmetiska hänsyn gör att antalet kejsarsnitt stiger i höjden. Desa kvinnor har aldrig hunnit vänja sig vid att fysisk smärta kan omvandlas till ett drogartat fysiskt behov. Deras småttingar kommer att följa dem i spåren eftersom förebilden är så påtaglig. Våra sjukvårdskostnader rakar i höjden som en följd av allt som följer en passiv livsstil i spåren. Okunskapen om att kunna leva har inget facit ännu, tillräckligt klart för politiker och andra beslutsfattare att efterfölja och sätta sig till doms över.
Vår genetiska kod och vårt biologiska ursprung klarar inte en sådan förändring konstaterar jag tvärsäkert och börjar fundera över hur vi skall klara globaliseringens effekter där marknadskrafter och det utbud som nu ställs oss bi skall kunna efterlevas med samma krav på solidaritet och lojalitet kring de krav som vi måste bära gentemot varandra? Nej medvetenhet och insikt är två vitt skilda ting. Först idag är vi fullt ut överens om den globala uppvärmningen och de konsekvenser den för med sig. Insikten hur vi skall komma till rätta med den äger inte alla varför åsikterna går isär, inte minst av att marknadskrafternas egenintressen hotas.Att hälsa, vitalitet och en sund livsstil är ett direkt resultat av den ekologiska utvecklingen syns därför inte klar för den stora omgivningen som saknar den hollistiska synen och insikten om problemfrågornas art och karaktär. Det räcker med att se våra förebilder och företrädare för att förstå att förändringens vindar blåser för långsamt. När Statsminister Fredrik Reinfeldt inför valet 2006 intygade att hans älsklingsrätt är den vatten och tillsatsstinna industriprodukten falukorv och i Aftonbladets matbilaga direkt efter valet bjuder på lördagslunch så är det naturligtvis en gryta med denna korv tillsammans med en burk vita bönor i tomatsås innehållande bland annat modifierad majsstärkelse. Inte tillstymmelse till näringsrik föda, bara en näringssnål energibomb med kortvarig mättnadskänsla. Att Mona Salin inte är ett uns bättre som avslutar sitt 50-årskalas på Mac Donalds i bästa brittiska snabbmatsanda. Fantasilöst och ett maktmissbruk i termer av förebildstänkande. Naket men ärligt. Deras frände på det brittiska fastlandet, Tony Blair gör inte saken bättre när han samlar sina fotografer omkring sig för att visa hur han skyfflar in fish and chips och hans partibroder Gordon Brown förkunnar samtidigt att han är en öl – fotbolls och pizzaman som har samma förhållande till mat som en bilist till bensin. Detta beskriver SvD:s journalist Mats Eric Nilsson på ett förträffligt sätt i sin succebok ”Den hemlige Kocken” när han åskådliggör politikernas insiktslösa förhållningssätt till matproducenternas förföriska och kommersiellt rovgiriga sätt att utnyttja konsumenternas förtroende för sina processade näringsfattiga urvattnade halvfabrikat, vars innehållsdeklarationer de flesta inte har en chans att förstå vad de består av. Att kroppen är en maskin och att maten är ett nödvändigt bränsle som skall bidra till hälsa vitalitet och produktivitet i vår vardagstillvaro syns inte vara någon beslutsfattares uppgift att skydda. När president Ford på sin tid ivrigt för sina väljare ville visa att mat skulle vara ”så lättuggad som möjligt” genom att äta en kula keso med industrisås som täckte det anrättade. Ja då frågar man sig vad vi skall använda våra sinnen till. Men inte bara det. Var ligger politikernas intressen för hälsa, välbefinnande och livslång vitalitet? Hos väljarna eller hos matproducenterna? Vilken kunskap besitter de och ser de konsekvenserna av denna livsstil och orsakerna den skapar?Ja den nakne kocken Oliver i England gör det. Han får en hel nation att reagera över engelsk skolmat men det är först när opinionen väcks via förskräckande TV-inslag och tuffa men inbjudande och kostnadseffektiga förslag från en orädd kändiskock som en politikerkår och parlament vågar anta utmaningen till förändringar.
Unga bilförare betalar högre försäkringspremier i vårt land. Lättförståeligt eftersom de står för högre olycksfrekvens. Detsamma gäller motorcyklister. Exemplen är långt fler. Vägverkets ledning jagar en nolltolerans vad gäller döda på landets vägar. Större medel avsätts för hastighetskameror, mitträcken som reglerar omkörningar, flera stoppljus, rondeller, större genomfartsleder, tunnlar, viadukter, men trafikintensiteten bara ökar. De ekonomiska medlen är astronomiska och visst vinner man en olycksminskning, men den är minimal i förhållande till den ökning av kostnader för livsstilssjukdomar som redan idag är oöverstigliga där de preventiva insatserna istället är näst intill obefintliga i en jämförelse. Men här blundar våra politiska livsstilsanalfabeter från höger till vänster. Det är lättare att slå ett slag för trafiksäkerheten än att ge oss på de fundamentala problemen som mer rör våra privilegier och livsrutiner i stort. Vi kanske mer skulle tala och handla i termer av en ekologisk livsstil, en ekologisk umgängesstil, en ekologisk familjestil och en ekologisk arbetsstil. Lyckas se att allt hänger från a till ö ihop med varandra.Hur skall framtidens generationer klara vård och omsorgsproblemen när skaran arbetsföra minskar i förhållande till den stora skaran tärande? Hur skall vi se på solidaritet och lojalitet i dessa frågor? På etik och moral i förhållande till skatter och pålagor?
Ja kanske har du orkat läsa hit utan att ha fått ett svar på de fåtaliga problemställningarna jag radat upp. De är samtidigt de i särklass största vi har att ta ställning till inför framtiden eftersom de står för större kostnader och konsekvenser än något annat, men framförallt är av en extrem existentiell betydelse än vi vill ta till oss.Kanske är det dags nu att under dessa finansiella kristider göra en räfst och skapa förändringar som stärker vår hälsa och välbefinnande och skapar nya synsätt, värden och förhållningssätt som bådar för en positiv framtid för kommande generationer. Som sparar på människa och miljö.
Jag ämnar nu framöver ge några korta förslag och anvisningar på de vägar som jag tror är nödvändiga att anträda om vi skall hoppas på en fortsatt positiv livshållning och en allomfattande livskvalitet för flertalet av oss. Faen tro´t men det är möjligt. Låt mig få bevisa det och hoppas att ni i omgivningen ger ert bidrag med förslag, ställningstaganden och aktiva handlingar.