La Longa Vita – ”Vad gör männen på sitt extra friår”?
January 22, 2009
Min undran är stor när jag under påsken 2007 närmar mig Campodimele med sina dryga 600 invånare. En liten by ca 14 mil söder om Rom, ett par mil från kusten beläget på knappt 700 m över havet i en liten avsides bördig och frodig dalgång som Gud verkar ha lämnat helt alena. Vad är det som här är hemligheten bakom invånarnas långa liv frågar jag mig?? Vilka faktorer bidrar till att vissa människor lever längre än andra? Och vad gör männen på sitt extra friår??Mitt geniatriska intresse är stort och min nyfikenhet för denna fråga som för många industrialiserade samhällen med en allt större åldrande skara är så aktuell och inte minst viktig ekonomiskt, socialpolitiskt och hälsomässigt, har vi förstått kan också bli avgörande för dessa länders fortsatta utveckling.
Ja visst vi lever mycket längre än för 100 år sedan och de bidragande faktorerna kan man räkna i ett stort antal, men tydligast är att kvinnor alltid lever längre än männen oavsett det gäller Frankrike (84 mot 76), Sverige (82 mot 79), Island, Japan, USA etc eller annorstädes. Men i Campodimele lever man inte bara längst, utan männen blir 93 år i genomsnitt och kvinnorna 92. För några år sedan var 6 personer över 100 år varav den äldste Giuseppe dog för två år sedan 106,6 år gammal. 48 personer var äldre än 90 och hela 120 totalt över 80 av de 604 invånarna. Den idag levande generationen över 60 äger en livsstil som skiljer sig mot nutidens. Rosetta, min italiensk-schweiziska fästmö är min tolkande följeslagare och får föra min talan när jag försöker få svar på en fråga som jag också ser har börjat intressera WHO och OMS.
När jag styr den slingrande sista biten, som är ganska brant upp uppför berget, och kommer in i byn, så klättrar husen utefter vägen mot den centrala piazzan där folk träffas runt tavernorna. På toppen ligger pensionen där vi övernattar. En frisk härlig bergsluft slår emot mig som påminner mig om mina studentår i Schweiz. Runt om klättrar de skogskädda bergen upp ur dalarna som syns i det närmaste obefolkade.Här har befolkningen i i alla generationer tillbaka levt av vad de kunde få ut av boskapsskötsel och jordbruk. De odlade grödor som gjorde dem självförsörjande. Alla ägde en gris, några kor, får, getter och höns. De fick ut sin salcizi, sin ost, mjölk, torkade kött och mycket annat vad jordbruket erbjöd dem. Man byggde speciella huskonstruktioner av sten med spetsigt tak, täckt med gräs och strå mm som gjorde att vattnet rann av sig självt och var i det närmaste underhållsfritt. Det är kvinnorna som oftast tagit det dagliga initiativet. De har alltid arbetat mer än männen. Till vardags bar de alltid allt som var tungt och otympligt på huvudet, som tvätt, ved, mat och vatten mm. Men männen har alltid funnits till hands i en ömsesidig samverkan för att klara den agrara tillvaron.
Sedan urminnes tider har befolkningen byggt allt kring storfamiljen, med kusinerna och sysslingarna i spetsen. Att lägga undan pengar för pensionen och begreppet kärnfamilj och pensionspengar är i det närmaste okända begrepp. Mannen har traditionsenligt accepterats för hans avsaknad av prestationstänkande och karriärstänkande. I stället bygger han sin rangordning genom respekt och värdighet. Männen har inte försökt vara de hälsosammaste utan istället försökt stödja miljön de har sitt levebröd av så länge de lever.
Redan på förmiddagen träffas männen uppe på piazzan och vi tar sats på dem för att få höra deras mening om livet i byn.De är livsglada åldringar som i engagerade ordalag beskriver sin tillvaro. Deras friska tänder sitter i obrutna rader och speglar sig i varje skratt som oavbrutet kommer till uttryck. De vitala ögonen lyser nyfiket. Kroppsspråket ger heller ingen som helst antydan om att de skulle vara skröpliga ådringar färdiga för graven. De är snabba i diskussionerna och uttrycker sig gärna högljutt och tydligt och några demensproblem ser vi inte skymten av.
Inne på tavernan träffar vi även alkoholisten som är en bland alla och lika accepterad som övriga. Han är inte utstött som i det svenska samhället, utan står här med sina blanka ögon, sitt glada skratt och deltar, men i sin egen värld. Det är som att alla vet att acceptera honom som han är och han blir väl respekterad. Själv klär han sig värdigt och rent och han får en plats i samhället som honom annars inte skulle vara givet. Är det ett av flera uttryck för att leva ett längre liv frågar jag mig?? Hör respekt, värdighet och acceptans till begreppet hälsa? Hur mycket betyder människors självkänsla i ett hälsoperspektiv? Tankarna tumlar om.
Jag träffar Domenia Pecchia, som med stadiga steg är på väg bort över torget. Han är 89 år. Bor numera ensam eftersom hans hustru gick bort förra året 88 år gammal. Han har alltid levt av sitt jordbruk men nu lever han ensam och klarar sig själv. När hans hustru kommer på tal ser jag sorgen i hans ögon, men han lyser upp när jag tar kort på honom och ger honom den ärliga komplimangen att han äger en ståtlig hållning och är så vacker och snyggt klädd. Han berättar att han dagligen ser över sin täppa med grönsaker som han fortfarande odlar och hämtar näring och kraft ur.Grossi Isodoro, 88 år gammal, kommer med spänstiga steg och ställer sig nyfiket bredvid oss. Som så många andra av de äldre är han uppväxt i byn. Han har varit polis men driver nu fortfarande 3 tobaksaffärer i Rom trots att han inte själv röker – numera tillägger han. Stolt visar han upp kort på sin dotter och barnbarn som nu studerar. Inne på tavernan bjuder han oss också på kaffe men också på spännande berättelser om sitt liv. Under nästan 6 år, berättar han med illa dold stolthet, hur han kämpade på Balkan mot tyskarna under kriget, men aldrig blev sårad, och på slutet satt i kringsfångläger i närheten av Berlin. Campodimele förlorade mer än 200 personer under kriget, mest civila. En knapp timme från byn ligger Monte Cassino där ett av världskrigets hårdaste och blodigaste slagfält ägde rum.- Jag började röka i under kriget eftersom det var så mycket mygg som jag försökte hålla på avstånd, men slutade för 50 år sedan. Idag håller han sig i form med att jobba i den egna trädgården som ger honom allt vad han önskar av grönsaker till det egna hushållet.- Här är så lugnt och det existerar inget kaos. Här kan man promenera i bergen, arbeta i sin trädgård och bara njuta av sin vardag. Du förstår, säger han med en pillimarisk glad min, - jag är en livsnjutare och nu skall jag iväg till min kvinna och det är bråttom”, och så försvinner han halvspringande. Grossi berättar att hans egen hustru dog för 25 år sedan och att han nu sedan flera år tillbaka har en kvinna som är 26 år yngre än honom själv.
Jag möter bröderna Pecchia; Luigi som är 93 och Michaelo som är 84. Efter att ha beskrivit vårt ärende till byn så låter de sig intervjuas och fotograferas. Lugi som ser piggast ut säger:- Vi känner oss fortfarande spänstiga och han småskrattar. Kanske beror det på den friska luften och vad ortens naturprodukter erbjuder oss. Kanske hjälper det även att vi inte längre dricker annat än vatten och sedan mer än 10 år tillbaka heller inte röker.
När de berättar att de var 4 barn i familjen slår det mig att barnkullarna i byn inte varit efter dåtidens och den mediterrana miljön så stora i antal utan mer efterliknat svenska normala förhållanden. Vi berättade att jag kom från Sverige och det såg undrande ut och förväxlade det med Ryssland. Geografi var ett okänt begrepp och Skandinavien var de fullständigt okunniga om när vi nämnde länderna norröver och deras huvudstäder.Däremot kunde de i detalj berätta om livet i byn, kriget och alla strapatser på Balkan och någon tillstymmelse till demens såg vi därför inte skymten av. För en kort stund blev de därför upprörda när jag talade tyska med Rosetta och förväxlade oss med tyskar. Gamla ärr lever kvar hos denna generation som förlorat så många nära och kära i kriget.
Allmänt undrar jag vad som bidrar till att människor lever längre än andra, och speciellt varför män just här blir äldre än kvinnor i motsats till annars, och inte minst att man här lever längre än någon annanstans?? Är orsaken deras livsstil och traditioner? Eller spelar genetiken en avgörande roll?Här vill de äldre vara självständiga och fortsätta livet som vanligt och behålla sina vanor livet ut. Kvinnor och män har skilda vanor men respekten för varandra är stor. Hellre bor de äldre i egna hushåll än hos sina barn eller på äldrebostäder. Bara 3 personer har av åldringsskäl kommunal omsorg. Det sociala umgänget är en naturlig del av vardagen med de dagliga promenaderna genom byn eller sittandes på piazzan. En kaffe på tavernan (som är flera) eller ett parti schack under träden. Samtidigt äger de äldre sina dagliga privata sysslor med hushåll, trädgårdstäppa m.m.Man började undra vad som skulle hända med byn när man upptäckte att byns invånarantal började minska. Det var då man samtidigt upptäckte att det här fanns fler äldre än någon annanstans. Nyfikenheten på orsakerna innebar att man började studera ålderdomen hos befolkningen.
Jag travar upp till turistkontoret och möter en av byns 2 stora eldsjälar; turistchefen Maria Laura Sepe, 44 år, 2-barnsmor som här för 15 år sedan träffade sin make. En kvinna som lyser av stark självkänsla som direkt hävdar att värdighet och respekt är något som är kännetecknande för människor i byn. Hon är tydlig med sina värderingar och motiverar dem med massor av argument.- Viktigast är förtroende och trohet. Samtidigt är frihet och respekt monumental och därför känner jag mig lycklig lottad, trygg och nyfiken och inte minst stödd i det jag företar mig. Antingen är du nöjd med det du har, eller så blir livet ett enda sökande efter mening som ligger utanför dig själv. Jag kan stanna upp varje dag i det som tillfredställer mig och samtidigt bli kvar i mina känslor. Man måste acceptera det som ÄR – inget annat. Här i detta lugn så finns tid till reflektion och eftertanke. Jag har t.e.x insett att jag äger en nackdel – jag är ofta för bestämd och har svårt för att förlåta. Det jobbar jag på.- Man måste vara positiv och bära på ljusa tankar och finna sitt inre lugn, annars dränks man av oro, flyktkänslor och rädsla och tappar fotfästet” förkunnar hon samtidigt som hon tillägger att hon inte är religiös, men däremot sjunger i kyrkokören. Man måste inse konsekvenserna av sitt handlande och inte acceptera regelbundna övertramp som fylla och otrohet för då förstör man sin egen självrespekt.- Idag ser jag att barnen ofta saknar respekt. Orsaken till deras bristande respekt är att auktoriteter inte efterlevs och att barnen får leva ut sina rättigheter utan krav på att stå upp till sina skyldigheter. Normer och andra regler efterlevs allt mer sällan. För oss har det alltid varit naturligt att efterleva de krav som vardagslivet ställer på oss, och de har vi alltid integrerat i vår tillvaro. Rollerna är klara. Far är far och mor är mor. Man får inte förlora sin roll som mor och i första hand vara kompis utan först och främst fungera och anta sin roll som mor. Tydliggöra våra normer och lära barnen respektera dem. Samtidigt är vi kvinnor mer frihetsälskande och männen mer normfulla säger hon med ett varmt leende.- Jag tror att folk i allmänhet har mer självrespekt och fört en strängare linje när man satt upp regler och normer för byn i sin helhet, men jag tror att vi mår bra av det. Här finns en social kontroll som bidrar starkt till att människor ställer upp och hjälper varandra med det mesta. Idag finns t.e.x i byn bara 2-3 familjer som behöver social assistans från samhällets sida. Själv funderar jag här i byn på hur man skulle klara de sociala kostnaderna om man haft en så kraftig överviktig av äldre men med de svenska hälsomåtten i betraktande? Jag ryser av oro hur det kan komma att se ut i framtiden om inget görs i vårt eget svenska samhälle om ingenting görs!!!
Maria berättar vidare att man alltid ätit massor av frukt och grönsaker som hela året produceras i dalen eller runt huset. Att det är en by som isolerat sig från stress och andra världsliga abnormiteter, och att invånarna i allmänhet levt med regelbundna homogena vanor och rutiner, normer och regler. Men tillägger hon; - Det måste även finnas en genetisk orsak bakom ”La Longevita”. De äldre bär på medicinska värden som man annars bara finner hos yngre människor. Se på Carmela Panozzo här i byn som burit fram fem barn och nu bor ensam. Hon har själv perfekta blodvärden och blodtryck, men hon är diabetiker. I allmänhet finns här inga storkonsumenter av läkemedel. Ett fåtal personer med lite högre blodtryck och ett och ett annat diabetesfall är allt.Maria ber mig uppsöka byns farmaceut; Ana Rosato som förklarar följande;- Min teori är denna, en man som klagade över sina smärtor lät sig undersökas av en läkare som konstaterade att han hade en tumör: Han ville inte acceptera läkarens diagnos och prognos utan ansåg det naturligt att fortsätta att leva som vanligt. Min erfarenhet är att de äldre inte vill acceptera prevention och underkasta sig undersökningar utan vill fortsätta att leva sina liv som de alltid gjort. Kort sagt är de trygga i sig själva och vill inte låta sig oroas. Prevention skapar massor med onödig stress till ingen nytta. Kanske lever man längre tänker de, men varför oroa sig och få en sämre livskvalitet?Vi får fler äldre men färre som betalar skatt för dem, och vad är att betrakta som ett värdigt liv på livets slutvarv?? Alla preventioner kostar massor och skapar i det låga loppet ingen ökad livskvalitet.- Vårt problem är nu att vi måste meddela våra kunder och patienter att de måste betala för sina mediciner själva som de behöver. Allt rör sig om kostnader och idag erbjuder vi geniatriska medel som är billigare än de traditionella. Samtidigt är hela vårt system så korrupt så vi tappar förtroendet för allt oavsett det gäller alla privilegierade politiker eller andra beslutsfattare, så vi försöker hålla oss på avstånd från all information så vi inte drunknar i den.
Jag söker upp byns store eldsjäl, Borgmästaren Aldo Lisetti som framför allt borgat för byns mer tilltagande berömmelse. På äldre dar har han lämnat en karriär inom polis och underrättelseväsendet. Han började som motorcykelordonnans och slutade som general för poliskåren. Han kämpade inte utan framgång mot maffia och den framväxande terrorismen. Första gången han hade kontakt med byn var 1970 och blev oerhört förälskad i den. Han skaffade sig ett litet sommarhus och flyttade upp från Caeto. Omgående upptäckte han att byn hade så många friska aktiva åldringar och det unika faktumet vill han bygga vidare på. Sedan 10 år har han varit byns borgmästare och är numera dess Guru och eldsjäl och drar i alla trådar för byns fortlevnad och existens. . 22 böcker har Aldo hunnit författa om byn och temat ”La Longa Vita”. Ambitiöst strävar han efter att göra Campodimele till en kulturort där man befäster sin ursprungshistoria och kan bidra till omvärlden med antropologiska kunskaper om livsstilen, hälsan och kulturaktiviteter. För sina insatser har Aldo redan erhållit kulturpriser. - Campodimele är mitt refugio säger han leende när jag träffar honom på hans spartanska rum i byns kommunhus. – Problemet är att det inte längre finns arbete i tillräcklig utsträckning för invånarna här uppe och att de yngre försvinner, medan de äldre stannar och lever som tidigare. Nu försöker vi stå upp med alternativa lösningar som skall befästa vår särart och kultur och undslippa att byn dör ut. Vi satsar på turismen. Med våra vandrarvägar i vår nyskapade nationalpark, våra restauranger och deras säregna kök, vår vackra bondby som vi restaurerar och kompletterar med marknader och aktiviteter, så hoppas vi locka allt fler människor hit. Vi har byggt en amfiteater och har 60 föreställningar om året som drar massor med publik. Hit kommer poeter, musiker och berömdheter som håller föredrag och musikevenemang mm. Här delas poesipris ut varje år av organisationen ”Portocordi onofria”.Vi har tävlingar som präglar vår särart som exvis ”Vem har den vackraste geten eller kossan” som skapar en härlig stämning.
- Här blir man äldre än någon annan stans i världen säger han med beundran och stolthet. – När OMS, en hälsoorganisation knuten till WHO började intressera sig för byn och dess invånare för 25 år sedan så slog man fast att Campodimele är en av de tre byar där man lever längre än någon annanstans. De andra två ligger i det forna Jugoslavien samt i Kaukasus. – OMS slutresultat visade att bybornas livsstil påverkade deras livslängd. Man menade att det berodde på att invånarna arbetade ute på fälten och var mycket kroppsligt och fysiskt aktiva i sin vardagstillvaro. Kosthållningen var näringsrik och innehöll massor av grönsaker, frukt, magert vitt kött från höns och kaniner. En gris per år åt de flesta men då alltid utan fettet. De odlade sina grönsaker i det mineralrika steniga landskapet och njöt ”eicherchian”, en unik kikärta som bara växer här, och en slags vitlöksliknande lök som heter ”Scalogne”. De inhemska sniglarna, plockade i dalgångarnas skogar ”Ciamotte” och det egna bakade brödet ”Cio-lumache”, samt pasta ”leina” bestående av fette i grano duro, aqua e sale d.v.s duromjöl och vatten.har alltid varit vår italienska husmanskost här.
- Man vet att marken här är oerhört mineralrik och kanske kan spåren gå tillbaka till kvarnen som näringskälla som alltid malt allt vete som vi själva odlat. Dalen ligger i en gryta där allt vatten rinner ner från de angränsande bergen och här samlas all mineralrik jord. Dessutom tillägger Aldo och låter tankarna rinna iväg fjärran från alla vetenskapliga fakta; - den jodrika luften från havet i närheten filtreras med hjälp av våra skogar och den är säkert renare än någon annan stans. Men jag tror att nycklarna till det långa livet och vår hälsa är näringen, samlevnaden och den rena luften. Här är vi aldrig ensamma utan umgås över alla generations- och åldersgränser. Vi njuter av samvaron på tavernorna, festerna och varhelst vi träffas.
- Alla som lever längre än 100 år får en medalj. Män lever här längre förmodligen för att de alla lever under samma betingelser och inte som id en övriga världen under karriärstress som är högre än kvinnornas. Männen är ju normalt starkare än kvinnorna och här kommer det till sin rätt. En annan kan också vara att kvinnorna här arbetar hårt hela sitt långa liv. – Min hypotes är annars den syn jag möttes av 1970 när jag kom hit för första gången. Mannen som ridandes på sin åsna satt med båda benen på samma sida och drev på den med sitt spö medan kvinna gick bakom. Hon arbetade hårdare är min uppfattning.
- Här har alla av naturliga skäl alltid stöttat och hjälp varandra varför de sociala kostnaderna är mycket lägre än vad som är brukligt annorstädes. De flesta här accepterar inte det offentligas sociala stöd och hävdar starkt sin integritet. Sedan generationer tillbaka har det blivit en social kod präglad av de geografiska förutsättningarna och den sociala miljön. Många här har när tiderna blivit sämre utvandrat till Canada och USA för att finna sin lycka. Flera tusen bor i Toronto , Cleveland och Vancouver. Man vet att även dessa lever längre eftersom de satts under luppen. Idag brukar vi ju inte längre fälten som förr och bryr oss heller inte lika mycket om att hålla fälten i gott skick så djur orsakar mycket skadegörelse på våra grödor. Framförallt vildsvin, något som vi försöker skjuta av. Livsstilen kommer för de unga generationerna att förändras. Det vore därför intressant att göra en jämförande studie mellan Campodimele och Toronto och se om skillnaderna i livslängd och andra medicinska faktorer bara beror på livsstilen eller om det finns genetiska orsaker som bidrar.
- En forskare från universitetet i Rom, Favio Panozzi började 1982 att studera ålderdomen med hjälp av intervjuer om livsstilen hos invånarna. Projektet stöddes av WHO och genomfördes av OMS (CIWDI) och leddes av professor Pietro Prochini, Det var så vi fick detta intresse och nyfikenhet för la longe vita att växa fram. Nu har man sedan våren 2007 återupptagit studierna men mer för att se om det finns en genetisk förklaring till hälsan och den långa livslängden. Professor Marchello Archa leder den medicinska forskningen.
Jag tackar och tar mig ner till Marchellos lokaler nere i dalen. Han tar vänligt och generöst emot mig och förklarar.- Vi undersöker nu medicinskt alla 604 invånarna här i byn och det sker på frivillig basis. Det skall vara klart före hösten 2007 ( så resultaten föreligger nu). Skälet är att vi vet att invånarnas kolesterolvärden är långt mycket lägre här än övrigt genomsnitt hos andra liknande åldersgrupper på andra orter. Vi kontrollerar blodtryck, blodvärden med kolesterol och leverfunktion, BMI, kvoten midja/höft, urinprov, njurtest och kör EKG och genomför en intervju om livsstil, medicinska problem och eventuella frågor om sjukdomar hos dem själva eller i familjen och gör anamneser mm. Uppställningen är total säger han och vill framförallt tacka turistchefen Laura och borgmästaren Aldo som informerar alla och ser till att de tar sig ner till testerna. Orsaken är bl.a att invånarna är stolta över byns rykte som hälsosam och även att de får en gratis undersökning och delges alla resultaten.- Vår hypotes är att livslängden är genetiskt betingad eftersom invånarna har så låga kolesterolvärden. Kanske kan orsaken vara en gen som påverkar kolesterolet på ett positivt sätt. Tanken är att finna genen och avgränsa och isolera den och finna behandlingsformer för andra grupper som kan utnyttja de goda egenskaperna på ett för dem positivt sätt. Förmodligen lever män längre här än kvinnorna pga att de i högre grad bär denna gen än kvinnorna. Undersökningen blir därför familjegenetisk för att se om den genetiska skillnaden är orsaken. Vi har förstått att de flesta av byns invånare bär den och vi vill därför identifiera den. Genen stimulerar det goda kolesterolet och håller det dåliga i schack. Kan vi nu plocka ut den så har vi som mål att finna formerna för hur vi ska behandla personer med höga kolesterolvärden. I byn finns av logiska skäl en hel del inavel vilket naturligtvis har bidragit till att befästa denna speciella gen och livslängden, men vi förstår även att livsstilen spelar en stor roll i sammanhanget.- Helen Hobbs i Dallas är en forskarkollega som undersökt 30´personer i USA och funnit samband mellan låga kolesterolvärden och låg risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Min personliga uppfattning är att den genetiska egenskapen är det huvudskaliga skälet till det låga kolesterolvärdet här men att invånarna här också har en livsstil som understödjer deras långa och goda ålderdom. Jag är därför nästan säker på att det är en gen som även har en ancestor (släkting).- Vi gjorde en åldringsstudie, fortsätter marcello, på Sardinien i en by som heter Domus Novas Canales. Där dog invånarna en tidig död om de inte fick medicinering mot sina skyhöga kolesterolvärden. Annars överlevde ingen sin 45-50 årsdag. Jag minns att vi hade en 30-årig kvinna som fick en svår hjärtinfarkt trots att hon levde under alla förnuftiga levnadsregler. Hennes fall var heller inget ovanligt. Där fann vi istället en gen som orsakade deras höga kolesterolvärden.
- I en liten by vid Gardasjön i norra Italien, Limone, har man funnit en gen som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar, men som inte bidragit till ökad livslängd som här i Campdimele. - Vi samarbetar med Karolinska sjukhuset i Stockholm och professorerna i invärtesmedicin Bo Angelin och Matts Rudling. Alla screeningresultat sänder vi dit. Matts är specialist i ämnesomsättningssjukdomar och har till uppgift att se om genen har ett samband med livsstilen så att kolesterolplasman blir låg. Vi kollar därför om invånarna har samma metaboliska förmåga. Därför sänder vi alla resultaten dit. Vi tror att de har en låg absorptionsförmåga att ta upp kolestrol genom det membran som finns i den.- När vi genomfört dessa studier med förhoppningsvis positiva resultat så vill vi göra en jämförande studie på 2000 personer som immigrerat till Toronto och se om dessa har samma förutsättningar. Då hoppas vi av praktiska skäl få samarbeta med Helena Hobbs och jämföra våra tester med hennes säger an med ett envist nyfiket leende.
Ja visst vi lever mycket längre än för 100 år sedan och de bidragande faktorerna kan man räkna i ett stort antal, men tydligast är att kvinnor alltid lever längre än männen oavsett det gäller Frankrike (84 mot 76), Sverige (82 mot 79), Island, Japan, USA etc eller annorstädes. Men i Campodimele lever man inte bara längst, utan männen blir 93 år i genomsnitt och kvinnorna 92. För några år sedan var 6 personer över 100 år varav den äldste Giuseppe dog för två år sedan 106,6 år gammal. 48 personer var äldre än 90 och hela 120 totalt över 80 av de 604 invånarna. Den idag levande generationen över 60 äger en livsstil som skiljer sig mot nutidens. Rosetta, min italiensk-schweiziska fästmö är min tolkande följeslagare och får föra min talan när jag försöker få svar på en fråga som jag också ser har börjat intressera WHO och OMS.
När jag styr den slingrande sista biten, som är ganska brant upp uppför berget, och kommer in i byn, så klättrar husen utefter vägen mot den centrala piazzan där folk träffas runt tavernorna. På toppen ligger pensionen där vi övernattar. En frisk härlig bergsluft slår emot mig som påminner mig om mina studentår i Schweiz. Runt om klättrar de skogskädda bergen upp ur dalarna som syns i det närmaste obefolkade.Här har befolkningen i i alla generationer tillbaka levt av vad de kunde få ut av boskapsskötsel och jordbruk. De odlade grödor som gjorde dem självförsörjande. Alla ägde en gris, några kor, får, getter och höns. De fick ut sin salcizi, sin ost, mjölk, torkade kött och mycket annat vad jordbruket erbjöd dem. Man byggde speciella huskonstruktioner av sten med spetsigt tak, täckt med gräs och strå mm som gjorde att vattnet rann av sig självt och var i det närmaste underhållsfritt. Det är kvinnorna som oftast tagit det dagliga initiativet. De har alltid arbetat mer än männen. Till vardags bar de alltid allt som var tungt och otympligt på huvudet, som tvätt, ved, mat och vatten mm. Men männen har alltid funnits till hands i en ömsesidig samverkan för att klara den agrara tillvaron.
Sedan urminnes tider har befolkningen byggt allt kring storfamiljen, med kusinerna och sysslingarna i spetsen. Att lägga undan pengar för pensionen och begreppet kärnfamilj och pensionspengar är i det närmaste okända begrepp. Mannen har traditionsenligt accepterats för hans avsaknad av prestationstänkande och karriärstänkande. I stället bygger han sin rangordning genom respekt och värdighet. Männen har inte försökt vara de hälsosammaste utan istället försökt stödja miljön de har sitt levebröd av så länge de lever.
Redan på förmiddagen träffas männen uppe på piazzan och vi tar sats på dem för att få höra deras mening om livet i byn.De är livsglada åldringar som i engagerade ordalag beskriver sin tillvaro. Deras friska tänder sitter i obrutna rader och speglar sig i varje skratt som oavbrutet kommer till uttryck. De vitala ögonen lyser nyfiket. Kroppsspråket ger heller ingen som helst antydan om att de skulle vara skröpliga ådringar färdiga för graven. De är snabba i diskussionerna och uttrycker sig gärna högljutt och tydligt och några demensproblem ser vi inte skymten av.
Inne på tavernan träffar vi även alkoholisten som är en bland alla och lika accepterad som övriga. Han är inte utstött som i det svenska samhället, utan står här med sina blanka ögon, sitt glada skratt och deltar, men i sin egen värld. Det är som att alla vet att acceptera honom som han är och han blir väl respekterad. Själv klär han sig värdigt och rent och han får en plats i samhället som honom annars inte skulle vara givet. Är det ett av flera uttryck för att leva ett längre liv frågar jag mig?? Hör respekt, värdighet och acceptans till begreppet hälsa? Hur mycket betyder människors självkänsla i ett hälsoperspektiv? Tankarna tumlar om.
Jag träffar Domenia Pecchia, som med stadiga steg är på väg bort över torget. Han är 89 år. Bor numera ensam eftersom hans hustru gick bort förra året 88 år gammal. Han har alltid levt av sitt jordbruk men nu lever han ensam och klarar sig själv. När hans hustru kommer på tal ser jag sorgen i hans ögon, men han lyser upp när jag tar kort på honom och ger honom den ärliga komplimangen att han äger en ståtlig hållning och är så vacker och snyggt klädd. Han berättar att han dagligen ser över sin täppa med grönsaker som han fortfarande odlar och hämtar näring och kraft ur.Grossi Isodoro, 88 år gammal, kommer med spänstiga steg och ställer sig nyfiket bredvid oss. Som så många andra av de äldre är han uppväxt i byn. Han har varit polis men driver nu fortfarande 3 tobaksaffärer i Rom trots att han inte själv röker – numera tillägger han. Stolt visar han upp kort på sin dotter och barnbarn som nu studerar. Inne på tavernan bjuder han oss också på kaffe men också på spännande berättelser om sitt liv. Under nästan 6 år, berättar han med illa dold stolthet, hur han kämpade på Balkan mot tyskarna under kriget, men aldrig blev sårad, och på slutet satt i kringsfångläger i närheten av Berlin. Campodimele förlorade mer än 200 personer under kriget, mest civila. En knapp timme från byn ligger Monte Cassino där ett av världskrigets hårdaste och blodigaste slagfält ägde rum.- Jag började röka i under kriget eftersom det var så mycket mygg som jag försökte hålla på avstånd, men slutade för 50 år sedan. Idag håller han sig i form med att jobba i den egna trädgården som ger honom allt vad han önskar av grönsaker till det egna hushållet.- Här är så lugnt och det existerar inget kaos. Här kan man promenera i bergen, arbeta i sin trädgård och bara njuta av sin vardag. Du förstår, säger han med en pillimarisk glad min, - jag är en livsnjutare och nu skall jag iväg till min kvinna och det är bråttom”, och så försvinner han halvspringande. Grossi berättar att hans egen hustru dog för 25 år sedan och att han nu sedan flera år tillbaka har en kvinna som är 26 år yngre än honom själv.
Jag möter bröderna Pecchia; Luigi som är 93 och Michaelo som är 84. Efter att ha beskrivit vårt ärende till byn så låter de sig intervjuas och fotograferas. Lugi som ser piggast ut säger:- Vi känner oss fortfarande spänstiga och han småskrattar. Kanske beror det på den friska luften och vad ortens naturprodukter erbjuder oss. Kanske hjälper det även att vi inte längre dricker annat än vatten och sedan mer än 10 år tillbaka heller inte röker.
När de berättar att de var 4 barn i familjen slår det mig att barnkullarna i byn inte varit efter dåtidens och den mediterrana miljön så stora i antal utan mer efterliknat svenska normala förhållanden. Vi berättade att jag kom från Sverige och det såg undrande ut och förväxlade det med Ryssland. Geografi var ett okänt begrepp och Skandinavien var de fullständigt okunniga om när vi nämnde länderna norröver och deras huvudstäder.Däremot kunde de i detalj berätta om livet i byn, kriget och alla strapatser på Balkan och någon tillstymmelse till demens såg vi därför inte skymten av. För en kort stund blev de därför upprörda när jag talade tyska med Rosetta och förväxlade oss med tyskar. Gamla ärr lever kvar hos denna generation som förlorat så många nära och kära i kriget.
Allmänt undrar jag vad som bidrar till att människor lever längre än andra, och speciellt varför män just här blir äldre än kvinnor i motsats till annars, och inte minst att man här lever längre än någon annanstans?? Är orsaken deras livsstil och traditioner? Eller spelar genetiken en avgörande roll?Här vill de äldre vara självständiga och fortsätta livet som vanligt och behålla sina vanor livet ut. Kvinnor och män har skilda vanor men respekten för varandra är stor. Hellre bor de äldre i egna hushåll än hos sina barn eller på äldrebostäder. Bara 3 personer har av åldringsskäl kommunal omsorg. Det sociala umgänget är en naturlig del av vardagen med de dagliga promenaderna genom byn eller sittandes på piazzan. En kaffe på tavernan (som är flera) eller ett parti schack under träden. Samtidigt äger de äldre sina dagliga privata sysslor med hushåll, trädgårdstäppa m.m.Man började undra vad som skulle hända med byn när man upptäckte att byns invånarantal började minska. Det var då man samtidigt upptäckte att det här fanns fler äldre än någon annanstans. Nyfikenheten på orsakerna innebar att man började studera ålderdomen hos befolkningen.
Jag travar upp till turistkontoret och möter en av byns 2 stora eldsjälar; turistchefen Maria Laura Sepe, 44 år, 2-barnsmor som här för 15 år sedan träffade sin make. En kvinna som lyser av stark självkänsla som direkt hävdar att värdighet och respekt är något som är kännetecknande för människor i byn. Hon är tydlig med sina värderingar och motiverar dem med massor av argument.- Viktigast är förtroende och trohet. Samtidigt är frihet och respekt monumental och därför känner jag mig lycklig lottad, trygg och nyfiken och inte minst stödd i det jag företar mig. Antingen är du nöjd med det du har, eller så blir livet ett enda sökande efter mening som ligger utanför dig själv. Jag kan stanna upp varje dag i det som tillfredställer mig och samtidigt bli kvar i mina känslor. Man måste acceptera det som ÄR – inget annat. Här i detta lugn så finns tid till reflektion och eftertanke. Jag har t.e.x insett att jag äger en nackdel – jag är ofta för bestämd och har svårt för att förlåta. Det jobbar jag på.- Man måste vara positiv och bära på ljusa tankar och finna sitt inre lugn, annars dränks man av oro, flyktkänslor och rädsla och tappar fotfästet” förkunnar hon samtidigt som hon tillägger att hon inte är religiös, men däremot sjunger i kyrkokören. Man måste inse konsekvenserna av sitt handlande och inte acceptera regelbundna övertramp som fylla och otrohet för då förstör man sin egen självrespekt.- Idag ser jag att barnen ofta saknar respekt. Orsaken till deras bristande respekt är att auktoriteter inte efterlevs och att barnen får leva ut sina rättigheter utan krav på att stå upp till sina skyldigheter. Normer och andra regler efterlevs allt mer sällan. För oss har det alltid varit naturligt att efterleva de krav som vardagslivet ställer på oss, och de har vi alltid integrerat i vår tillvaro. Rollerna är klara. Far är far och mor är mor. Man får inte förlora sin roll som mor och i första hand vara kompis utan först och främst fungera och anta sin roll som mor. Tydliggöra våra normer och lära barnen respektera dem. Samtidigt är vi kvinnor mer frihetsälskande och männen mer normfulla säger hon med ett varmt leende.- Jag tror att folk i allmänhet har mer självrespekt och fört en strängare linje när man satt upp regler och normer för byn i sin helhet, men jag tror att vi mår bra av det. Här finns en social kontroll som bidrar starkt till att människor ställer upp och hjälper varandra med det mesta. Idag finns t.e.x i byn bara 2-3 familjer som behöver social assistans från samhällets sida. Själv funderar jag här i byn på hur man skulle klara de sociala kostnaderna om man haft en så kraftig överviktig av äldre men med de svenska hälsomåtten i betraktande? Jag ryser av oro hur det kan komma att se ut i framtiden om inget görs i vårt eget svenska samhälle om ingenting görs!!!
Maria berättar vidare att man alltid ätit massor av frukt och grönsaker som hela året produceras i dalen eller runt huset. Att det är en by som isolerat sig från stress och andra världsliga abnormiteter, och att invånarna i allmänhet levt med regelbundna homogena vanor och rutiner, normer och regler. Men tillägger hon; - Det måste även finnas en genetisk orsak bakom ”La Longevita”. De äldre bär på medicinska värden som man annars bara finner hos yngre människor. Se på Carmela Panozzo här i byn som burit fram fem barn och nu bor ensam. Hon har själv perfekta blodvärden och blodtryck, men hon är diabetiker. I allmänhet finns här inga storkonsumenter av läkemedel. Ett fåtal personer med lite högre blodtryck och ett och ett annat diabetesfall är allt.Maria ber mig uppsöka byns farmaceut; Ana Rosato som förklarar följande;- Min teori är denna, en man som klagade över sina smärtor lät sig undersökas av en läkare som konstaterade att han hade en tumör: Han ville inte acceptera läkarens diagnos och prognos utan ansåg det naturligt att fortsätta att leva som vanligt. Min erfarenhet är att de äldre inte vill acceptera prevention och underkasta sig undersökningar utan vill fortsätta att leva sina liv som de alltid gjort. Kort sagt är de trygga i sig själva och vill inte låta sig oroas. Prevention skapar massor med onödig stress till ingen nytta. Kanske lever man längre tänker de, men varför oroa sig och få en sämre livskvalitet?Vi får fler äldre men färre som betalar skatt för dem, och vad är att betrakta som ett värdigt liv på livets slutvarv?? Alla preventioner kostar massor och skapar i det låga loppet ingen ökad livskvalitet.- Vårt problem är nu att vi måste meddela våra kunder och patienter att de måste betala för sina mediciner själva som de behöver. Allt rör sig om kostnader och idag erbjuder vi geniatriska medel som är billigare än de traditionella. Samtidigt är hela vårt system så korrupt så vi tappar förtroendet för allt oavsett det gäller alla privilegierade politiker eller andra beslutsfattare, så vi försöker hålla oss på avstånd från all information så vi inte drunknar i den.
Jag söker upp byns store eldsjäl, Borgmästaren Aldo Lisetti som framför allt borgat för byns mer tilltagande berömmelse. På äldre dar har han lämnat en karriär inom polis och underrättelseväsendet. Han började som motorcykelordonnans och slutade som general för poliskåren. Han kämpade inte utan framgång mot maffia och den framväxande terrorismen. Första gången han hade kontakt med byn var 1970 och blev oerhört förälskad i den. Han skaffade sig ett litet sommarhus och flyttade upp från Caeto. Omgående upptäckte han att byn hade så många friska aktiva åldringar och det unika faktumet vill han bygga vidare på. Sedan 10 år har han varit byns borgmästare och är numera dess Guru och eldsjäl och drar i alla trådar för byns fortlevnad och existens. . 22 böcker har Aldo hunnit författa om byn och temat ”La Longa Vita”. Ambitiöst strävar han efter att göra Campodimele till en kulturort där man befäster sin ursprungshistoria och kan bidra till omvärlden med antropologiska kunskaper om livsstilen, hälsan och kulturaktiviteter. För sina insatser har Aldo redan erhållit kulturpriser. - Campodimele är mitt refugio säger han leende när jag träffar honom på hans spartanska rum i byns kommunhus. – Problemet är att det inte längre finns arbete i tillräcklig utsträckning för invånarna här uppe och att de yngre försvinner, medan de äldre stannar och lever som tidigare. Nu försöker vi stå upp med alternativa lösningar som skall befästa vår särart och kultur och undslippa att byn dör ut. Vi satsar på turismen. Med våra vandrarvägar i vår nyskapade nationalpark, våra restauranger och deras säregna kök, vår vackra bondby som vi restaurerar och kompletterar med marknader och aktiviteter, så hoppas vi locka allt fler människor hit. Vi har byggt en amfiteater och har 60 föreställningar om året som drar massor med publik. Hit kommer poeter, musiker och berömdheter som håller föredrag och musikevenemang mm. Här delas poesipris ut varje år av organisationen ”Portocordi onofria”.Vi har tävlingar som präglar vår särart som exvis ”Vem har den vackraste geten eller kossan” som skapar en härlig stämning.
- Här blir man äldre än någon annan stans i världen säger han med beundran och stolthet. – När OMS, en hälsoorganisation knuten till WHO började intressera sig för byn och dess invånare för 25 år sedan så slog man fast att Campodimele är en av de tre byar där man lever längre än någon annanstans. De andra två ligger i det forna Jugoslavien samt i Kaukasus. – OMS slutresultat visade att bybornas livsstil påverkade deras livslängd. Man menade att det berodde på att invånarna arbetade ute på fälten och var mycket kroppsligt och fysiskt aktiva i sin vardagstillvaro. Kosthållningen var näringsrik och innehöll massor av grönsaker, frukt, magert vitt kött från höns och kaniner. En gris per år åt de flesta men då alltid utan fettet. De odlade sina grönsaker i det mineralrika steniga landskapet och njöt ”eicherchian”, en unik kikärta som bara växer här, och en slags vitlöksliknande lök som heter ”Scalogne”. De inhemska sniglarna, plockade i dalgångarnas skogar ”Ciamotte” och det egna bakade brödet ”Cio-lumache”, samt pasta ”leina” bestående av fette i grano duro, aqua e sale d.v.s duromjöl och vatten.har alltid varit vår italienska husmanskost här.
- Man vet att marken här är oerhört mineralrik och kanske kan spåren gå tillbaka till kvarnen som näringskälla som alltid malt allt vete som vi själva odlat. Dalen ligger i en gryta där allt vatten rinner ner från de angränsande bergen och här samlas all mineralrik jord. Dessutom tillägger Aldo och låter tankarna rinna iväg fjärran från alla vetenskapliga fakta; - den jodrika luften från havet i närheten filtreras med hjälp av våra skogar och den är säkert renare än någon annan stans. Men jag tror att nycklarna till det långa livet och vår hälsa är näringen, samlevnaden och den rena luften. Här är vi aldrig ensamma utan umgås över alla generations- och åldersgränser. Vi njuter av samvaron på tavernorna, festerna och varhelst vi träffas.
- Alla som lever längre än 100 år får en medalj. Män lever här längre förmodligen för att de alla lever under samma betingelser och inte som id en övriga världen under karriärstress som är högre än kvinnornas. Männen är ju normalt starkare än kvinnorna och här kommer det till sin rätt. En annan kan också vara att kvinnorna här arbetar hårt hela sitt långa liv. – Min hypotes är annars den syn jag möttes av 1970 när jag kom hit för första gången. Mannen som ridandes på sin åsna satt med båda benen på samma sida och drev på den med sitt spö medan kvinna gick bakom. Hon arbetade hårdare är min uppfattning.
- Här har alla av naturliga skäl alltid stöttat och hjälp varandra varför de sociala kostnaderna är mycket lägre än vad som är brukligt annorstädes. De flesta här accepterar inte det offentligas sociala stöd och hävdar starkt sin integritet. Sedan generationer tillbaka har det blivit en social kod präglad av de geografiska förutsättningarna och den sociala miljön. Många här har när tiderna blivit sämre utvandrat till Canada och USA för att finna sin lycka. Flera tusen bor i Toronto , Cleveland och Vancouver. Man vet att även dessa lever längre eftersom de satts under luppen. Idag brukar vi ju inte längre fälten som förr och bryr oss heller inte lika mycket om att hålla fälten i gott skick så djur orsakar mycket skadegörelse på våra grödor. Framförallt vildsvin, något som vi försöker skjuta av. Livsstilen kommer för de unga generationerna att förändras. Det vore därför intressant att göra en jämförande studie mellan Campodimele och Toronto och se om skillnaderna i livslängd och andra medicinska faktorer bara beror på livsstilen eller om det finns genetiska orsaker som bidrar.
- En forskare från universitetet i Rom, Favio Panozzi började 1982 att studera ålderdomen med hjälp av intervjuer om livsstilen hos invånarna. Projektet stöddes av WHO och genomfördes av OMS (CIWDI) och leddes av professor Pietro Prochini, Det var så vi fick detta intresse och nyfikenhet för la longe vita att växa fram. Nu har man sedan våren 2007 återupptagit studierna men mer för att se om det finns en genetisk förklaring till hälsan och den långa livslängden. Professor Marchello Archa leder den medicinska forskningen.
Jag tackar och tar mig ner till Marchellos lokaler nere i dalen. Han tar vänligt och generöst emot mig och förklarar.- Vi undersöker nu medicinskt alla 604 invånarna här i byn och det sker på frivillig basis. Det skall vara klart före hösten 2007 ( så resultaten föreligger nu). Skälet är att vi vet att invånarnas kolesterolvärden är långt mycket lägre här än övrigt genomsnitt hos andra liknande åldersgrupper på andra orter. Vi kontrollerar blodtryck, blodvärden med kolesterol och leverfunktion, BMI, kvoten midja/höft, urinprov, njurtest och kör EKG och genomför en intervju om livsstil, medicinska problem och eventuella frågor om sjukdomar hos dem själva eller i familjen och gör anamneser mm. Uppställningen är total säger han och vill framförallt tacka turistchefen Laura och borgmästaren Aldo som informerar alla och ser till att de tar sig ner till testerna. Orsaken är bl.a att invånarna är stolta över byns rykte som hälsosam och även att de får en gratis undersökning och delges alla resultaten.- Vår hypotes är att livslängden är genetiskt betingad eftersom invånarna har så låga kolesterolvärden. Kanske kan orsaken vara en gen som påverkar kolesterolet på ett positivt sätt. Tanken är att finna genen och avgränsa och isolera den och finna behandlingsformer för andra grupper som kan utnyttja de goda egenskaperna på ett för dem positivt sätt. Förmodligen lever män längre här än kvinnorna pga att de i högre grad bär denna gen än kvinnorna. Undersökningen blir därför familjegenetisk för att se om den genetiska skillnaden är orsaken. Vi har förstått att de flesta av byns invånare bär den och vi vill därför identifiera den. Genen stimulerar det goda kolesterolet och håller det dåliga i schack. Kan vi nu plocka ut den så har vi som mål att finna formerna för hur vi ska behandla personer med höga kolesterolvärden. I byn finns av logiska skäl en hel del inavel vilket naturligtvis har bidragit till att befästa denna speciella gen och livslängden, men vi förstår även att livsstilen spelar en stor roll i sammanhanget.- Helen Hobbs i Dallas är en forskarkollega som undersökt 30´personer i USA och funnit samband mellan låga kolesterolvärden och låg risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Min personliga uppfattning är att den genetiska egenskapen är det huvudskaliga skälet till det låga kolesterolvärdet här men att invånarna här också har en livsstil som understödjer deras långa och goda ålderdom. Jag är därför nästan säker på att det är en gen som även har en ancestor (släkting).- Vi gjorde en åldringsstudie, fortsätter marcello, på Sardinien i en by som heter Domus Novas Canales. Där dog invånarna en tidig död om de inte fick medicinering mot sina skyhöga kolesterolvärden. Annars överlevde ingen sin 45-50 årsdag. Jag minns att vi hade en 30-årig kvinna som fick en svår hjärtinfarkt trots att hon levde under alla förnuftiga levnadsregler. Hennes fall var heller inget ovanligt. Där fann vi istället en gen som orsakade deras höga kolesterolvärden.
- I en liten by vid Gardasjön i norra Italien, Limone, har man funnit en gen som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar, men som inte bidragit till ökad livslängd som här i Campdimele. - Vi samarbetar med Karolinska sjukhuset i Stockholm och professorerna i invärtesmedicin Bo Angelin och Matts Rudling. Alla screeningresultat sänder vi dit. Matts är specialist i ämnesomsättningssjukdomar och har till uppgift att se om genen har ett samband med livsstilen så att kolesterolplasman blir låg. Vi kollar därför om invånarna har samma metaboliska förmåga. Därför sänder vi alla resultaten dit. Vi tror att de har en låg absorptionsförmåga att ta upp kolestrol genom det membran som finns i den.- När vi genomfört dessa studier med förhoppningsvis positiva resultat så vill vi göra en jämförande studie på 2000 personer som immigrerat till Toronto och se om dessa har samma förutsättningar. Då hoppas vi av praktiska skäl få samarbeta med Helena Hobbs och jämföra våra tester med hennes säger an med ett envist nyfiket leende.