Andreas
Andreas A
4 photos
Info
LocationStockholm
fortsätter på andreastankar.blogspot.com 
February 6, 2007
Fortsätter blogga på andreastankar.blogspot.comKom och läs om du vill!/Andreas
17 januari -06 
January 17, 2007
Skrynklig hud, krokig rygg, viktförlust, ensamma ögon och sitta längst ut på stolen. Blod i toaletten. Ingen människa håller i handen med målade lila naglar när hon ska sova. Får vita piller istället. En lägenhet där kroppar vuxit andra vägar än själar. Svettig och smutsig står snobben i 25-åriga flickrummet. Hon slutade när hon förstod att hon inte förstod, när hennes jämåriga bytte lekar. Vackra ler på hennes plancher, hennes vita musikmaskin ligger orörd - men pappa var glad att få ge den i julklapp och har laddat den. Symtomen kommer samtidigt med tårarna hos patienten med hjärtbesvär. Malte dog. På plastgolvet står en svart läderhandväska med runda gulddetaljer som reflekterar ljusrören. Övergivet vattenfall väter före detta träd medan ekg-maskinen mäter mäter mäter. Vanlig dag, vanliga människor, vanlig plats. Parabolen blickar ut från balkongen av veckad brun plåt.
28 december -06 
December 29, 2006
Alla omärkta trådar blir till ett trassel - världen och alla våra ord miner handlingar tystnader: omöjligt att genomskåda eller överblicka. Vart för oss detta? Till uppgivenhetens omedelbara krav på egen tillfredsställelse, eller till myrornas sammansvetsade dröm om ett torn av barr? Är vi förmögna att ta emot ögonblick av möjligheter med obestämbara konsekvenser?Sammanbundna med andra ögon öron axlar höfter kärlekar sorger fötter tånaglar vi inte ens kan sammanfatta till ett namn. Beroende av. Behöver vi egentligen anledningar? Ödmjuk acceptans, och en varm tanke till alla.
22 december -06 
December 29, 2006
Det enda jag vet helt säkert är att jag någon gång kommer att dö. Mina lungor kommer att sluta ventileras av luft, och mitt hjärta kommer att sluta pumpa. Det kanske skapar ångest, men det ligger något viktigt i förhållandet till döden - till slutet av något som just nu pågår. Kanske finns det en skatt här - en nyckel till livet i förhållningssättet till slutet av det? Längtan efter att upptäcka varje ögonblick som det enda och sista.Varför är vi rädda för smärta? Vad gör oss så säkra på att det inte finns något vackert oemotståndligt innanför ledsenhetens slutande nötskal? Vågar inte låta bli att tro det.  
6 december -06 
December 6, 2006
Egentligen har vi nog ingen aning - vi tror att vi vet vad vi gör i vardagen, vi tror att vi känner våra mål och anledningar. Fejar ytorna med svinto och glasputs till nagelbanden blöder, förlorar oss i spegelbilderna. Det innersta ser vi bara svaga konturer av, och ändå är vi helt i händerna på det. Utlämnade. Oförmögen att ta mig upp ur sängen idag, kom inte iväg till sjukhuset som jag borde för att lära mig saker. Vad vet väl jag om de egentliga orsakerna? Gårdagens komplicerade kejsarsnitt eller (dagdrömmar om) morgondagens frihet?
4 december -06 
December 4, 2006
En vän sade något tröstande: "...jag tror att alla alltid gör så gott de kan! Alltid!" Att allt dåligt som sker, alla onda ledsna tråkiga saker som inträffar, skulle vara reslutatet av människors goda men tyvärr otillräckliga försök. Att uppsåt - i någon dömmande kontext, på det sättet bara var en brist, ingen prestation.Kanske spelar det inte någon roll om det är sant eller inte? Kanske finns det inte i något svar? Kanske kan vi välja att tro detta? En subjektiv sanning. Vad händer om vi försöker?
16 november -06 
November 16, 2006
"Denna obotliga drift att tillägna sig - att i krassaste mening med sig införliva - mediet för skönhetsupplevelsen. Liksom bergtrollet vill vi äta princessan - för att ständigt på nytt få göra bergtrollets erfarenhet. Vi plockar blomman. Vi pressar kropp mot kropp - och förinta den mänskliga skönhet som är kroppens blott genom en linjernas besjälning, oåtkomlig för fysisk beröring." Ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld. Kanske är orden sanna än idag, inte för att fysisk beröring i sig skulle kunna förstöra de besjälade linjernas skönhet, men kanske en komersiell exploatering - beröring av någon ovälkommen. "En lycka i dig, men ej din." Som allt det vackra, som alla de vackra, som... du!En förvirrad dag: som ensammast när jag satt på Wayne's, tvättstugan kändes... befolkad. Knäppt? Kanske.
 
November 2, 2006
 
1
1.
1.
 
1
3.
3.
 
4.
4.
 
2.
2.
Feedback